Jag har slutat romantisera svärtan. Jag har slutat tro att deppiga människor nödvändigtvis är mer levande än andra. Jag har slutat tro att dekadens är svaret på livets stora frågor. Att komma på detta, en mulen onsdagmorgon är drabbande. Jag sitter som paralyserad och inser att jag till min fasa kanske har kommit lite närmare att bli "vuxen".

Texten som gjorde det:

"En karikatyr av vår längtan efter livets romantiserade skuggsida,

där svärtan är svartare och livet mer levande än i verkligheten."

Sydsvenskan