Denna vecka kommer jag åka 14 timmar tåg. Det är två arbetsdagar, nästan. Undrar vad jag hade gjort om jag inte suttit här... På tåget idag igen. Hur fort går egentligen x2000? Vad är meningen med livet? Hur mår alla dom som åker här fram och tillbaka? Vecka ut och vecka in. Damerna i dyra skor och fina väskor som diskret blir sårbara några korta minuter då de ringer hem till barnen som de saknar så. Gubbarna som skrattar, pratar i telefon eller snarkar högljutt. Småbarnspapporna som bekymrat försvinner i dagdrömmar över vad sonen där hemma har att vara stolt över när pappa inte alls är en cowboy utan en pappersnisse.
Jag längtar efter sammanhang och rörelse.
Lugn och hysteri.
Romantik och farligheter.
Alla motsatser.
Precis som mina medressenärer är jag inte riktigt här. Hänger löst i limbo mellan två stationer. Mellan en verklighet och en annan. Nu vill jag snart landa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar