det känns bra

Sedan sist har det varti långhelg hos mina föräldrar.
Syskonbarn, gamla släktingar och mat, mat, mat...
en helt ok helg med andra ord! =)

Satt i köket hos en vän och filosoferade över hur vi var som tonåringar.
Den logiken vi använde då var så självklar, så livsavgörande på något sätt.
Men i köket satt vi och himlade med ögonen över dom vi var då.
Vi sa saker som: Idag kan jag verkligen förstå varför mina föräldrar gjorde si eller så..

Glasklart kommer jag ihåg mitt 16-åriga jag som svor att hellre dö än någonsin yttra de orden.

Vad handlar det där om egentligen?
Är det så enkelt att man blir visare med åren?

Klart det inte är! För tre år sedan gjorde jag saker jag ifrågasätter idag, för 2 år sedan, för ett år sedan, för en månad sen också.

överväldigande känslor : springande känslor :

luriga känslor : påverkade känslor : naiva känslor :

glada känslor : ombytliga känslor : förvirrande känslor

logiken kommer vara lika självklar, lika trotsig som den var då,
så länge ni är inblandade

och det känns bra