Saker händer hela tiden

Från ena dagen till den andra skiftar himlen färg.
Ibland till och med flera gånger per dag.
Ena sekunden är hjärtat helt, naivt.
Andra sekunden är det inte lika helt.

Saker händer hela tiden

Inte riktigt lika helt faller det ner mot madrasserna som tyvärr inte finns där. Madrasserna finns bara i mitt huvud tyvärr, i fantasin. Men dom kanske måste vara där, dom kanske ändå dämpar fallet lite grann. Jag vet inte och jag kommer aldrig veta något om det. Inget om hur människorna runt omkring mig tänker och känner heller för den delen. Önskar jag kunde det dock. Jag inbillar mig att jag skulle vara lycklig då. Om dom skulle sluta skifta färg, från ena dagen till den andra. Om dom kunde stå stadigt med sina fötter på jorden, hela tiden. Om dom kunde sluta ställa till min värld. Om vi kunde älska varandra för dom vi verkligen är (ursäkta klyschan). Jag inbillar mig att jag skulle vara lycklig då. Men jag är faktiskt inte helt övertygad om det heller.

Saker händer ju hela tiden.

Ställer allt på ändå. Från ena dagen till den andra skiftar tillvaron färg. Jag orkar knappt med det längre. Så har jag känt länge. Jag är en uthållig jävel. Det är något som består. Som inte ändras från ena dagen till den andra.

Paradoxen är att bestående saker stressar mig, gör mig rastlös. Speciellt bestående saker som innebär att jag inte kan få det jag vill ha, som innebär att inga lösningar finns och att jag aldrig kommer kunna gå i mål.

Saker händer ju hela tiden.

Ena sekunden är hjärtat helt, naivt.
Andra sekunden är det inte lika helt.

Tur för mig att jag har mina fantasimadrasser.

P.S Skulle vara trist om vi slutade ställa till det i varandras världar.
Om vi alla hela tiden stod stadigt med båda fötterna på jorden.
But please, be gentle.