Varje dag umgås jag med människor som inte riktigt har de humanistiska glasögonen på. Med människor som på ett oundvikligt sätt alltid måste få in en hint, ett påstående eller en rak förolämpning mot de grupper i samhället som på något sätt avviker från normen. Min första invändning kommer redan här; för är det inte så att alla människor på något sätt avviker? Om inte genom sexuell läggning så genom hur de äter sin gröt utan mjölk eller om inte genom sin trosuppfattning så genom hur de håller benhårt på cykelregler som de flesta bryter mot varje dag.
Dessa ofta subtila inlägg i ett vardagligt samtal i lunchrummet är kutym snarare än ovanliga. En beskrivning av att "på min förra vårdcentral var det massor med invandrare som satt med hela horder av barn och förde så mycket väsen att det knappt gick att gå dit. Så när jag flyttade till en annan vårdcentral trodde jag att det skulle bli bättre men då kan inte läkarna svenska!" Eller att "...ja om nu min dotter skulle.... skulle.... eller ja... om hon skulle säga till mig att hon... var lesbisk då skulle jag ju bara få ta det.... men ja det skulle så klart inte kännas så kul. INTE för att jag inte tycker att dom ska ha samma rättigheter som vi men.... jag hoppas ju att hon inte blir det."
Sådana här inlägg görs ofta i större sammanhang där de är svåra att urskilja och ibland inser jag att det har hänt först efteråt när situationen är överspelad. Men det återkommer dag efter dag. Mot kvinnor, muslimer, homosexuella.
Om detta inte är främlingsfientlighet så vet jag inte vad? Detta är den värsta sorten för den är så svår att komma åt. Den sitter djupt i folks medvetande och de vet att det de säger och känner inte är politiskt korrekt men eftersom alla säger det så är det dem som säger emot som är så fisförnäma att de lätt går att vifta bort.
Mitt förakt mot dessa människor är stort. De lever högst modesta svenssonliv och anser att Bulgarien är det bästa resmålet i världen och därför enbart åker dit på sina semestrar, de läser bara Se och Hör och ägnar långa stunder åt att spy galla över kvinnor som Carolina Gynning, Gudrun Schyman och Mia Törnblom (dom som tror att dom är något). Mitt förakt är starkt och driver mig till krig med högburet huvud och mina humanistiska glasögon på. Jag tjafsar emot. Jag himlar med ögonen. Det pyser ånga ur mig när jag sväljer de tillmälen som vill hoppa ur min mun.
Men så inser jag fakta och lutar mig tillbaka.
Jag är inte tolerant.
Jag är inte förstående och ser de bakomliggande faktorerna.
Jag är främlingsfientlig.
Främlingsfientlig mot människor utan hyfs och medkännande. Mot människor som är rädda för det de inte känner till. Mot dem som skiljer på vi och dom.
De är främlingar för mig. Deras sätt och tänka och dra slutsatser.
Jag är alltså nästan lika dålig som dem - trots mina humanistiska glasögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar