Som invärtes blåmärken letar sig stickningarna fram
Som elaka tjuvnyp kommer smärtan utan förvarning
Stjälper omkull mig på golvet
Naken och svullen
Oförmögen att resa mig upp
Lakanen klistrar sig mot kroppen
Ledan sliter i själen
Tristessen utarmar kärleken
Ovisshet är blindhet inför framtiden
Blåmärken är ömma smärtpunkter som påminner om liv - och död
Det finns inget slut på lyckan
men det finns tydligen en paus-knapp
1 kommentar:
Åh, kramar till dig min vän!
Skicka en kommentar