Han gick nedför gatan. Såg sig om och tänkte just ingenting. De hade haft en soft kväll. Pratat lite, sett en film och det hade varit ännu en filmkväll i hennes sällskap. Inte mer och inte mindre. Staden bredde ut sig framför honom och han log. Allt var bra. De hade pratat lite och det kändes som att de kommit en bit på väg, tillslut. Han gillade att se alla människor strosa nedför gatorna. De verkade inte vara på väg någonstans. Klockan var mycket och mörkret gömde deras ärenden. Han kände att hon var nedstämd när hon gick. Nästa gång skulle det vara likadant. Mycket att prata om, nästan sprudlande, en kram som kändes för lång skulle dröja sig kvar. Den betydde allt och inget. Neonljus och främmande ansikten tog över tankarna. Det viktiga den natten var att alla faktiskt var glada. Han var mannen utan minnen. Nästan.