Har haft en bra helg i Skåne. Kände mig hemma så fort jag närmade mig, även om Turning Torso denna gång låg döljd i dimma. Skåne är vackert så vackert när solen skiner och alla är glada men grått och trist när det börjar blåsa och regna. Men den här helgen var vädergudarna med oss och en strålande sol har följt oss runt i parkerna och värmt oss när vi ätit falafel.
Det satt ett par på en bänk bredvid oss i lördags. De märkte knappt det fina vädret utan var helt upptagna med att läsa en massa böcker. De hade minst tio böcker med sig som de blädrade frenetiskt i. När vi till slut såg vad det handlade om var det helt klockrent; "att-skaffa-hund-böcker"! De skulle alltså skaffa sig en egen liten snutt. Med avundssjukan puttrandes inombords gick vi därifrån. 50 meter senare stötte vi ihop med en vidrig kamphund som genast fick oss att förstå att anledning till att vi inte skaffar varsin underbar hund är för att slippa se våra små älsklingar bli till blodiga köttstycken i de där muskelbergens käftar.
Nu när min ståndpunkt angående kamphundar är uttalad (om än något onyanserat) är det naturligt att gå över till nästa ämne som är kampkonduktörer. Jag är en van tågresenär och vanligtvis en väldigt nöjd sådan, men idag bjöd SJ på mer än en behaglig, miljövänlig resa, de bjöd också på en kampkonduktör. Konduktören arbetade sig fram i vagnen i en hastighet utan dess like. Klippte biljetterna fort som tusan och när någon inte hade biljetten framme (typ hälften av alla i vagnen) attackerade han. Spottade fram sina ilskna ord. Det var en ordentlig show han satte upp den där mannen. Det roliga med det hela var att när han fortsatte sitt krigståg till nästa vagn började främlingar som satt bredvid varandra att prata. Behovet av att prata skit växte sig så stort att den svenska inbundheten för 10 minuter fick stiga åt sidan. Ett surr spreds genom vagnen och alla tyckte att de hade ett och annat att säga om hur man bör uppföra sig.
Resterande 3 timmarna och 30 minutrarna var det näst intill knäpptyst i vagnen. De nya vännerna ignorerades på nytt, möttes av ett litet, litet leende om situationen krävde det och alla betedde sig som en respetabel svensk medborgare bör göra.
Lite konstigt på nåt sätt. Men det kanske var en demonstration? De kanske helt enkelt ville visa vilket som är det rätta sättet. Satt och hoppades att kampkonduktören skulle titta in så de fick visa upp hur rediga de är. Ja, jag vet inte.
Eller så är det bara så det är här i detta land...
Helgen var bra i alla fall =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar