Premiär!

Min obevekliga sambo har nu lyckats övertala mig om att gå på lägenhetsvisning.
Så idag var det dags för premiär för vårt nya helgnöje.
Det var ingen dålig lya han lockade med.
Takvåning på St Knuts. 85 kvm med splitternytt kök och badrum.
Vi gick dit. Jag sa att han fick sköta snacket. "Jag kommer bara vara passiv."

Det första som händer när vi öppnar hissdörren är att jag kommer först in och hamnar i famnen på mäklaren. Hon undrar om namn och nummer som hon kan nå mig på. Efter en stunds ivrigt kollande och dömande ("vad fula fönster, vad mörkt, vilket underbart badrum, oj! vilken garderob, vilket fin arbetsrum det här skulle bli") så frågar jag mäklaren om golvet. Det lutade nämligen. Och det var som om en liten kulle fanns under det nylagda klickgolvet i en del av köket. Mäklaren blev konfunderad. Gick fram och tillbaka över kullen och sa att hon aaaaldrig sett det innan. Hon hade visst aldrig gått över just den delen av golvet, sa hon. Oj oj oj. Ja, ja, ja sa vi och gick vidare och kollade en vända till. Vi skrattade åt mäklaren, tyst tyst. "Här är det likadant, och här med!" "Golvet går i vågor!"

Vi tackade för oss och gick. Jag tyckte lägenheten var fin. Jag tyckte det var kul att jag inte kände mig som en mupp i för stora kläder. Tur att vi inte har 2,5 miljoner över. Tänk om vi köpt ett böljande golv med fuktskador för att vi blev förblindade av glänsande vitvaror, diskmaskin och designermöbler. Den dagen ligger som tur är framför oss.