Snart ska jag iväg på en resa.
Känns lyxigt och nästan overkligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle jobba och slita så mycket för att kunna åka på en veckas sedan länge planerad semester. Jag har samlat så mycket vuxenpoäng hittills i år att kontot är övertrasserat. Allt från semester i alperna och kreditkort till att inse att det blåser kallt på toppen. Känns som en brytpunkt. Och det som utmärker brytpunkter är att jag då vid flertalet tillfällen, med jämna mellanrum vill dra täcket över mig och bli liten, så liten. Men livet har en förunderlig vilja att låta resa mig upp. Igen och igen och igen. Starkare och starkare för varje gång. Var ska all denna utveckling sluta, undrar jag i mitt stilla sinne efter en dag med allt för många utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar