Tröttsamt

Är så trött. Hela tiden. Solen skiner ute ibland har jag hört men det är tungt att skriva uppsats . Att vara beroende av andra människors välvilja för att få igenom alltihop. Att lyssna på folk som inte kan svara på en enda rak fråga. Att dricka så mycket te och småäta så mycket att blodsockret åker berg- och dalbana. Mitt huvud känns som bly och en trög massa flyter runt där inne. Solen skiner ute ibland har jag hört. Jag ser den från tågfönstret. Passerar Jakobsberg, Sundbyberg, Tomteboda och Staden börjar ta form framför mig. Bara för att en och en halvtimme senare vända tillbaka hem till datorskärmens blinkande ljus.

Står gymmet kvar? Vad ska man hitta på för att orka umgås på kvällen? När ska tidningen läsas och maten inhandlas? Somna är svårt när hjärnan under de "lediga" stunderna griper tag om framtidsfrågorna. Ingen rast och ingen ro i tankesmedjan.

Jag lyssnar på människor med andra ideologier. Jag blir förvirrad. Jag lyssnar på människor som brinner, precis som jag och jag undrar hur dom orkar år ut och år in.

Jag är inte stressad som jag är ibland, bara trött i hjärnan. Överhettning sker dagligen. Nedkylning och nytändningm behövs och det snarast. Tänk att det kan vara så här jobbigt att leva och må bra. För trots allt mitt gnäll så är allt bra. Bara lite för varmt, lite för mycket tvivel, lite för mycket anpassning och information.

Solen skiner ute har jag hört och ikväll ska jag faktiskt gå ut och möta den.