Döda en gammal sanning

Allt är tillåtet i krig och kärlek. Det säger i alla fall nåt gammalt ordspråk som skräpar omkring. När jag har betett mig svinigt dåligt mot någon kärlek har jag rättfärdigat mitt handlande med den där märkliga meningen. "Jag var i alla fall ärlig" är en annan favorit i sammanhanget. Vad som drivit mig till att bete mig sämre än någon människa rimligtvis borde göra mot någon annan har för det mesta varit rädsla, respektlöshet, ren dumhet, rastlöshet, osäkerhet, avundssjuka, svartsjuka och andra svarta krafter som har små gömmor inom mig. De senaste åren har jag genomgått en rasande utveckling och jag har blivit bättre på att slå ner dessa krafter men samtidigt har jag blivit bättre på mina försvarstal...

Jag återkommer hela tiden till det här.
Dels riskerar jag ständigt att göra saker jag inte riktigt kan stå för på grund av att jag ständigt omges av kärlek, vänner och alla andra. Det gör vi ju alla. Man måste vara på sin vakt. Vara en bra vän, partner, medmänniska. Det är oftast inga problem. Ibland snubblar man dock. Då gör det ont.

Efter mina grubblerier har jag kommit fram till att den gamla devisen inte får tas för sann. Det är inte helt ok att bedra, ljuga, prata skit, vända ryggen till, lämna utan att trösta...

Inte ens i kärlek.

Absolut inte i kärlek.

Ekonomsmart.

Nytt år och nya tag brukar det ju heta.
Jag har helt tagit fasta på den devisen och har hittills lyckats bra.

Ny termin, ny kurs, ny kärlek, ny träningsmotivation, nya upptåg, ny musik....

Såå

Den nya kursen är Hälsoekonomi. INTRESSANT.
Hittills har jag fått lära mig följande:

Människan är dömd att befinna sig på en linje av NÖD eller TRSITESS.
Livet är ett enda långt problemlösande.

Läraren är något av en filosof och livskonstnär. Mycket utav allt. Och mycket högervridet ekonomsnack som han spyr ut över oss. Men ovanstående påstående var inte helt tappat.. fick mig att tänka, fundera, grunna lite grann.

Om människan inte lever i nöd och behöver kämpa för att få mat på bordet och tak över huvudet glider hon förr eller senare över till tristessens jäckande krav och leda. Det är där vi befinner oss. JAG. För att klara av den påfrestande tillvaron hittar jag ofta på problem som jag måste styra upp... det är nog nåt fel i den relationen, på cykeln eller min klädstil.... Det rullar på. Vad ska vi annars göra? Inget vi gör har någon mening. Så länge vi bara löser våra egna små triviala mödor. Det är något som är värt att acceptera men som går att förmildra: Hjälp andra, hjälp varandra. DO IT.

Nya tag.

Moments

Vissa dagar kommer solen fram.


Min utsikt.


Västerås.

Kristin var fotografen.

"2008 har vi inte tid med oväsentligheter, med futtigheter, med allt det som vill stjäla det mest värdefulla vi har, kanske det enda vi har; Tiden."

Marcus Birro

Musik för 2008

Jack Peñate - beskrivs så här på en musikblogg: indie-skank furrow--utilising ska and reggae rhythms. Ungefär så är det kanske. Bra är det i all fall, lyssna!


Kate Nash - hör till samma gäng som Jack, Lily Allen och Jamie T men är kanske ännu lite bättre. Född 1987 är hon vilket är helt sinnes och som gör henne ännu lite grymmare. hon är just nu ute på en världsturné och kommer till Stockholm 5 april. Ni lär hitta mig i publikhavet så ring om ni vill med =)


Lykke Li - en ny Robym kanske? fast egentligen är det trist att jämföra. Hon kan stå för sig själv och släpper sitt debutalbum i slutet på januari tror jag.

Idoldyrkan del 2

Har just sett Carl-Einar Häckners föreställning Pusseldrömmar på tv.

Magiskt.
Drömskt.
Vackert.
Underbart.

Gå och se honom i en liten stad nära dig under början av året.

Turnéplan

Idoldyrkan

Såg Fredrik Wikingsson på tv igår. Jag är sjukt svag för den mannen. Så snygg, söt, urspårad, smart, omogen men ändå inte och så smilgroparna! mmm..... jag fann mig sittandes en hel timme o såg på när Luuk intervjuade honom. Fascinerad av att se honom bli intervjuad och inte tvärtom. Kände hur Idoldyrkar-Annika kom fram medan jag satt och log fånigt åt tvn. De som känner mig skulle nog säga att jag har vissa stalker-drag gentemot en viss annan svensk känd man. Moneybrother. Ungefär samma känslor bubblade upp i mig när jag satt och lyssnade på November Rain med Guns n Roses (som var en av de låtar Fredrik valt i programmet). Vet egentligen inte vad som händer med mig när den sidan av mig kommer fram. Jag som annars är så rationell och lagom fördömande mot beteenden som man mycket väl kan likna vid min kändisdyrkan. Dom är ju bara såååå snygga och bra tänker jag och lägger huvudet på sned och ler. När jag senare under gårdagskvällen kollade in Moneybrothers hemsida tänkte jag att jag måste få gilla dom här killarna helt ohämmat och omotiverat mycket. Det är mitt andningshål, det är min skämsgrej precis som andra röker fast de inte vågar säga det till mamma eller att de har Pearl Harbour som sin favoritfilm.

Kolla bara på dom; visst är dom vackra! =)