Vinter

Det är så jäkla snurrigt just nu. Vädret är galet och det snöar och snöar ich en minut senare så töar allt bort. Stora iskockor rusar nedför taken och missar med några centimeter grannens treåriga dotter.

Jobba ska man också förväntas göra med energinivå låg som tusan. "Prestera mera - vintern är då du får allt gjort" läste jag på en tidning. Måste vara årets skämt!

Livboj just nu: fina vänner, varma filtar och gott te.

Snart är det jul och då är det snart nyår och då är det snart 2011 och då är det snart vår. Härligt!

Liten flicka i en stor värld

På väg igen på en fyra dagars tur över landet via skövde, ullervad och stockholm för att sen landa mjukt hemma i Malmö på lördag lunch. Men det var inte mina resplaner jag tänkte skriva om utan vad jag såg på bussen på väg till centralen i morse.

Bussen var full till bristningsgränsen men jag fick en fällstol där barnvagnarna ska stå. Sist kom det på en liten tjej i lila overall, rosa fleecemössa och ljuslila ryggsäck. Smidigt krånglade hon sig fram bland de stående resenärerna och hamnade mitt framför mig.

Här kunde jag ha gjort dagens goda gärning och resa på mig så flickan fick sitta men det gjorde jag tyvärr inte. Jag satt i stället och funderade på hur gammal hon kunde vara. Ute helt ensam i rusningstid och åker buss.

Flickan stod obekymrat och parrerade bussens krängningar medan jag funderade på om jag skulle hinna ta emot henne om hon skulle trilla.

På centralen skulle vi båda gå av och jag följde efter henne för att se till att hon inte blev bortrövad av någon hemsk gubbe. Själv gick hon och sparkade en isklump framför sig som förbipasserande snällt fick väja för eller hoppa över. Kvickt hoppade hon sen på en ny buss precis när dörrarna gick igen. Så fortsatte hon sin färd till skolan.

Hon var absolut inte äldre än 8 år. Så liten men samtidigt så stor. I den stora världen.

Nödvändigheter och vändpunkter

Ingenting är bestämt. Ingenting är klart. Men det är en nödvändighet att det som sker sker. Du vet när du nåt vägs ände och stunden då du måste välja har kommit. Ingenting är bestämt. Du klarar knappt att titta över kanten. Hissnar och håller dig i. Men relingen är hal och bär dig inte som den brukar. Vändkorset svajar i vinden men pekar tydligt ut riktningen. Nödvändigheter och vändpunkter har drabbat mig. Drabbar mig och gjorde det just idag.

Trögt!!!

Har inte kunnat jobba på två dagar. Har haft gegga i hjärnan och sås i musklerna. Hjärncellerna har absolut inte varit snabba och tungan har varit som fasthäftad. Alltså jag har ju både administrerat, konfererat och planerat men herregud vilket slit det har varit att göra det med typ 10 % av min vanliga kapacitet. Nu är det två timmar och femton minuter kvar på arbetsdagen och ja, jag räknar ner! FANTASTISKT!

Universum

Läser en bok som menar att jag är mitt eget universum. Där står också att varje varelse som föds väljer var den föds, vilken hudfärg den ska ha och vilka föräldrar som skapat en. Jag ska nog sluta läsa för den påstår även att reumatism uppstår på grund av skuld.

Varför kommer så många skumma saker in i mitt liv just nu? Ja, enligt boken är det för att jag drar det till mig. Snälla, avmagnetisera mig!

Förnekelse

Min far har precis förnekat fenomenet barnafödelse som orsak till kvinnors underordning i samhället. Jag är mållös. Innan jag tappade talförmågan frågade jag vad det då kan bero på att kvinnor i Sverige tjänar 70 % mindre än männen. Han hade inget direkt svar.

Tankar just nu

Denna vecka kommer jag åka 14 timmar tåg. Det är två arbetsdagar, nästan. Undrar vad jag hade gjort om jag inte suttit här... På tåget idag igen. Hur fort går egentligen x2000? Vad är meningen med livet? Hur mår alla dom som åker här fram och tillbaka? Vecka ut och vecka in. Damerna i dyra skor och fina väskor som diskret blir sårbara några korta minuter då de ringer hem till barnen som de saknar så. Gubbarna som skrattar, pratar i telefon eller snarkar högljutt. Småbarnspapporna som bekymrat försvinner i dagdrömmar över vad sonen där hemma har att vara stolt över när pappa inte alls är en cowboy utan en pappersnisse.

Jag längtar efter sammanhang och rörelse.
Lugn och hysteri.
Romantik och farligheter.

Alla motsatser.

Precis som mina medressenärer är jag inte riktigt här. Hänger löst i limbo mellan två stationer. Mellan en verklighet och en annan. Nu vill jag snart landa.

Livets goda

Vandring runt Finjasjön utanför Hässleholm för ett par veckor sen. Med finaste människorna och finaste vädret. Underbart!

Dagen som aldrig borde fötts

Idag har det varit berg- och dalbana. Totalhaveri på humöret. Det var det igår kväll också så jag hoppas på bättring nästa dygn. Eller hoppas och hoppas. Det är ju bara upp till mig. Hur hårt jag håller monstrena i kopplet och hur fritt spelrum känslorna får.

Vissa dagar borde inte se ljuset.
Och vissa borde gå i repris.
I morgon ska jag skapa ett helt nytt favoritavsnitt.

Porträtt

Han går långsamt, mödosamt vägen fram. Flera gånger om dagen. För att köpa en mjölk, lämna in en tipsrad eller bara prata med tjejerna i kassan. Det blåser en kall malmövind och under den slitna gröna jackan syns bara bar hud. Hans skor har denna väg vandrat mer än tusen gånger och protesterar mot att än en gång behöva trampa över fimpar och ingrodda tuggummin på den stressade gångbanan.

Jag möter honom som så många gånger med käpp i handen och mjölken i den andra. Som så många gånger innan hejdar han mig. Säger något perverst som jag skulle kunna anmäla honom för. Som så många gånger förr går jag förbi som om han är osynlig. Bakom mig hör jag sen hur nästa unga tjej blir föremål för hans pilska tunga. Jag tänker att han ser värre ut än vanligt. Att han nog inte har några anhöriga som skulle märka om han dog hemma i sin vanvårdade lägenhet.

Nu har han slutat vandra.
Var en månad sen jag såg honom sist. Gubben med käppen och en fäbless för unga kvinnor. Vad gör han nu? Har någon hittat honom död? Ligger han på sjukhus? Jag kollar efter honom varje dag när jag åker samma väg; som så många gånger förr.

Utan namn

Ibland när jag varit borta några dagar och tåget rullar in mot perrongen är det som att jag glömt bort vem jag var när jag åkte.

Som ett oskrivet blad går jag ut och blåsten som slår emot mig viskar on nya tider, nya försök och känslor ännu inte kända.

Linköping

Befinner mig i Linköping och njuter av den extra timmen som har kommit till mig idag. Härligt att ligga i en mysig bäddsoffa och vänta på att värdparet ska vakna till så man får frukost.

Drömde att jag mötte en björn i det villekvarter där jag växte upp. Björnen hotade mig men jag skrämde bort den. Men då åt den upp grannens två-åring!

Nä nu verkar det bli frukost!

Varför sa jag inget?!

Jag hör personer säga saker jag inte trodde skulle uttalas här.
Jag hör personer skratta åt skämt jag anser är kränkande.
Jag hör hur alla andra skrattar med, ger jakande svar.

Jag känner hur varje fiber i min kropp bränner.
Bränner för dem som förtalas.

Jag känner hur jag vänder mig om.
Redo att ställa till den där scenen.
Att förstöra stämningen.
Att vara obekväm.

Jag känner hur jag sakta sviktar i min övertygelse.
Nertyngd av majoritetens lättja.

Jag biter ihop och häller upp mitt te.
Går där ifrån och äcklas av mig själv.

Tvivelaktiga vänner

Moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten är i blåsväder efter att ha åkt på bjudresa med Shell. Eller studieresa som hon själv kallar det. Detta gjorde hon i egenskap av Moderaternas miljöpolitiska talesman.

Det är ganska uppseendeväckande med dessa resor och jag tror inte att Arkelsten är den enda i riksdagen som låtit sig smickras med fina hotellrum och middagar med tvivelaktiga "vänner". Men kom igen; Shell av alla smutsiga bolag. Om hon vore smart skulle hon gå ut med att anledningen till att hon åkte var hon ville påverka en av världens största miljöbovar att gå åt rätt håll. Även om den förklaring ekar ihåligt då en talesman för ett riksdagsparti i Sverige troligtvis inte kan påverka den jätten speciellt mycket...

Till saken hör att tre andra moderata riksdagsmän för ett par år sedan stod åtalade för mutbrott i samma typ av ärende. Åtalet lades ner men det signalerar ett trovärdighetsproblem som jag tror är större än vad allmänheten har vetskap om. Och det finns i alla partier. Lagen om mutbrott är luddig och varje ärende prövas var för sig. Jag tror det skulle vara bra för Sverige om vi fick en praxis att följa gällande politikers relationsbyggande med intresseorganisationer och företag. En gräns måste ju ändå dras någonstans.

Reaktioner

Många är vi som har lyft fram Hanne Kjöllers krönika sen den publicerades Jag har sett den länkad på facebook av mina vänner och på andra bloggar. Och i alla fall har män känt sig hotade och skrivit svar på tal av mer eller mindre intelligent karaktär.


Det är bisarrt att tro att männens 2 miljoner extra skatteintäkter (se kommentar i föregående inlägg) överhuvudtaget skulle väga upp till de kostander som kommer med våld i nära relationer, trafikolyckor, missbruk osv. Kvinnor utför fortfarande åtta timmars mer obetalt arbete per vecka än männen (ref Jämo). Det innefattar att laga mat, städa, passa barnen osv. Allt det arbete som fortfarande är snedfördelat i samhället tar kvinnor ansvar för. Det är en stor anledning till varför kvinnor inte har lika hög lön som män och därför t ex inte bidrar med lika mycket pengar till skattekistan. Försök att sätta ett värde på det jobb som kvinnor har utfört i hemmet genom alla tider - vi skulle vara rika om det belönades med pengar i stället för att i så många fall resultera i slag och hot om våld.

En kvinna kostar inte mycket, trots att vi enligt vissa, inte bidrar tillräckligt med skattemedel. Vi ställer till mycket lite problem, vi är mer sällan allvarligt sjuka, vi utför en massa arbete gratis eller till lägre lön än männen och vi värnar om att alla ska må bra. För så ser den kvinnliga stereotypa bilden ut. Den som fortfarande står stark i vårt samhälle men som många av oss vill förändra och göra mer jämställd med mannens. Att kvinnor inte skulle bidra är nonsens och går inte ihop nånstans. Det samma gäller utlandsfödda som i många decennier har burit upp det här samhället och hela tiden sett till att det rullar vidare. Också de med sämre lön och trygghet än den "svenska" mannen.

Mycket kan sägas om valet...

I stället för att göra en lång analys just nu ger jag er Hanne Kjöllers fantastiskt träffsäkra krönika i dagens DN. Vad kostar en man? Män är överrepresenterade i många av samhällets utgiftsposter; våld i nära relationer, trafikolyckor, ekonomisk brottslighet osv osv. Om man ska köra på samma logik som SD använder gentemot invandrare borde vi så snabbt det bara går påbörja en massavvisning av alla män. Mycket pengar skulle sparas!

Klicka HÄR för att läsa kolumnen!

Ända in i kaklet

Så nu är det bara fyra dagar kvar till valet.
Jag ligger hemma sjuk.
Så jäkla trist.
Jag har sett fram emot den här valrörelsen hela året men har lyckats spendera åtta arbetsdagar i sängen och lika många till med att gå på halvfart i koridorerna på jobbet.

Jag är besviken på mig själv, på min kropp och på det mesta just nu.
Jag kan ju inte jobba sjuk men jag kan ju inte INTE jobba just nu.
Jag blir inte friskare av att klandra mig själv men jag gör inte tillräckligt om jag inte puschar mig lite till...

Så om fyra dagar är det val.
Jag hoppas självklart på en fantastisk valseger för oss Rödgröna.

Ångest föder ångest och ett litet barn har idag fötts.
Ångesten över allt som skjutits på framtiden. Allt som hamnat längre och längre ner på listan men som ändå förväntas utföras på samma briljanta sätt som vanligt.
Jag har begrundat detta idag. Innan har jag inte alls tänkt på det egentligen.
För att ha tankarna på något annat en stund så städar jag och lyssnar på radio.
Det funkar utmärkt - som tur är.

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet igen.
En karensdag rikare för att ta tag i denna valrörelse en sista gång.
Jag tror och hoppas att vi vinner!

Politics!

Har gjort något som jag tror jag är ganska ensam om idag, lördag!

Suttit uppkrupen i soffan med sambon och kollat på två partiledarutfrågningar. Först Reinfeldt och sen Sahlin. Till det har vi ätit hämtpizza och druckit ekologisk cider från Kivik. En alltför konstig blandning för att kommenteras!

Jag fick verkligen hopp om framtiden när jag såg dessa intervjuer. Det har ju alltid varit solklart för mig att Sahlin är det bästa alternativet men efter att ha jämfört dessa två intervjuer inser jag att de som vacklat måste ha blivit säkra.

Mona Sahlin gav raka och tydliga svar som var verklighetsnära och konkreta (men pratade så klart en del politiska ibland). Medan Reinfeldt dribblade bort mig vid ett flertal tillfällen och inte kunde relatera till de människor hans politik faktiskt drabbar på ett negativt sätt.

För er som är osäkra på vad ni ska rösta. Kolla på de två intervjuerna, de ligger ute på svtplay. Där tror jag ni kan få en hel del svar. De får ju faktiskt prata till punkt och blir inte hetsade av varandra, vilket var väldigt skönt för en gångs skull. Watch it!

En dag

Takåsarna speglar sig mot himlen.
Grannen öppnar fönstret och hänger sig långt ut så att röken förpestar någon annans sovrum.
Ångan stiger ut ur tvättstugans öppna fönster.
En mamma skäller på ett barn som cyklar för fort på den plattbelagda gången.
En annan mamma stänger fönstret mot oljudet.
Det sitter små känslespröt på skorstenarna - jag undrar vad dom är till för.
Halva fönstret täckas av himlen och jag vill gå ut.
Skräp ligger överallt.
Ingen plockar upp det och låtet det hitta sin rätta plats.
Varken jag eller du.
Jag blundar, lägger mig raklång och väntar ut tiden.
Tiden då du kommer för att så snabbt gå igen.
Takåsarna speglar sig mot himlen som alla andra vackra dagar.
Sen kommer du tillbaka.

Mad Men

Är hemma mycket på dagarna nu och har börjat kolla på Mad Men.

Alla tidningskrönikörer och bloggare verkar tycka något om denna serie och nu sällar jag mig till det sällskapet.

Det är en bra serie som innehåller det som alla serier innehåller; kärlek, svek och stereotyper.


Serien skilldrar hur männen i 60-talets New York pusslar ihop livet med karriär, älskarinnor och fruar och barn i förorten. Som feminist höjer jag ett och annat ögonbryn över att denna manstyp blir så hyllad och omtyckt. Det är som att folk tycker det är skönt att se de riktiga tölparna få lite upprättelse. Men det är inte bara det serien skilldrar. Den skilldrar i allra högsta grad hur dessa män slits mellan ideal och egna drömmar. Hur de inte ens kan skilja på ideal och de egna drömmarna, vilket lämnar dem ganska ensamma kvar.


Ensamma tragiska män och ensamma kvinnor med outnyttjad potential är vad jag ser i Mad Men. Ändå är jag ganska fast. De har ju vackra klänningar de där damerna.

Läst i sommar

Sommarens läsning har till stor del bestått av klassiker:

Jane Eyre - en vis vän gav mig den med kommentar om att jag verkar gilla romantiska böcker (Twilight). Och ja, den var fantastisk! Så mycket högtidligt prat och lidelse. Jag längtar ännu med Jane trots att det var över en månad sedan jag lämnade henne.

Darling River - Sara Stridsbergs bok som baseras på klassikern Lolita av Nabokov. Språket som Stridsberg använder är vackrare än något annat jag läst. Måste genast låna Happy Sally som var hennes debut och som jag ännu inte har läst.

Lolita - Nabokovs förskräckligt hemska bok om pedofilen Humbert Humbert har fängslat mig de senaste två veckorna och är nu slutläst. Trots hemskheterna som skildras kunde jag omöjligen sluta läsa. Vilket språk! Vilken skicklighet! Han skildrar sexuell spänning utan att en enda gång nämna ett snuskigt ord, och på vilket sätt han gör det. Att läsa Lolita är en dubbelbottnad upplevelse kan man minst sagt säga.

Nu har jag börjat läsa en annan klassiker. Nämligen P D James Mord i sinnet. Jag gillar inte deckare och har heller inte riktigt fastnat för denna. Men ska ge den några dagar till.

Tillfälligt förfall

Som invärtes blåmärken letar sig stickningarna fram
Som elaka tjuvnyp kommer smärtan utan förvarning
Stjälper omkull mig på golvet
Naken och svullen
Oförmögen att resa mig upp

Lakanen klistrar sig mot kroppen
Ledan sliter i själen
Tristessen utarmar kärleken

Ovisshet är blindhet inför framtiden
Blåmärken är ömma smärtpunkter som påminner om liv - och död

Det finns inget slut på lyckan
men det finns tydligen en paus-knapp

De främlingsfientliga - och jag

Varje dag umgås jag med människor som inte riktigt har de humanistiska glasögonen på. Med människor som på ett oundvikligt sätt alltid måste få in en hint, ett påstående eller en rak förolämpning mot de grupper i samhället som på något sätt avviker från normen. Min första invändning kommer redan här; för är det inte så att alla människor på något sätt avviker? Om inte genom sexuell läggning så genom hur de äter sin gröt utan mjölk eller om inte genom sin trosuppfattning så genom hur de håller benhårt på cykelregler som de flesta bryter mot varje dag.

Dessa ofta subtila inlägg i ett vardagligt samtal i lunchrummet är kutym snarare än ovanliga. En beskrivning av att "på min förra vårdcentral var det massor med invandrare som satt med hela horder av barn och förde så mycket väsen att det knappt gick att gå dit. Så när jag flyttade till en annan vårdcentral trodde jag att det skulle bli bättre men då kan inte läkarna svenska!" Eller att "...ja om nu min dotter skulle.... skulle.... eller ja... om hon skulle säga till mig att hon... var lesbisk då skulle jag ju bara få ta det.... men ja det skulle så klart inte kännas så kul. INTE för att jag inte tycker att dom ska ha samma rättigheter som vi men.... jag hoppas ju att hon inte blir det."

Sådana här inlägg görs ofta i större sammanhang där de är svåra att urskilja och ibland inser jag att det har hänt först efteråt när situationen är överspelad. Men det återkommer dag efter dag. Mot kvinnor, muslimer, homosexuella.

Om detta inte är främlingsfientlighet så vet jag inte vad? Detta är den värsta sorten för den är så svår att komma åt. Den sitter djupt i folks medvetande och de vet att det de säger och känner inte är politiskt korrekt men eftersom alla säger det så är det dem som säger emot som är så fisförnäma att de lätt går att vifta bort.

Mitt förakt mot dessa människor är stort. De lever högst modesta svenssonliv och anser att Bulgarien är det bästa resmålet i världen och därför enbart åker dit på sina semestrar, de läser bara Se och Hör och ägnar långa stunder åt att spy galla över kvinnor som Carolina Gynning, Gudrun Schyman och Mia Törnblom (dom som tror att dom är något). Mitt förakt är starkt och driver mig till krig med högburet huvud och mina humanistiska glasögon på. Jag tjafsar emot. Jag himlar med ögonen. Det pyser ånga ur mig när jag sväljer de tillmälen som vill hoppa ur min mun.

Men så inser jag fakta och lutar mig tillbaka.
Jag är inte tolerant.
Jag är inte förstående och ser de bakomliggande faktorerna.
Jag är främlingsfientlig.
Främlingsfientlig mot människor utan hyfs och medkännande. Mot människor som är rädda för det de inte känner till. Mot dem som skiljer på vi och dom.
De är främlingar för mig. Deras sätt och tänka och dra slutsatser.

Jag är alltså nästan lika dålig som dem - trots mina humanistiska glasögon.

Ständigt missnöjd - jag!?

De senaste månaderna har det snurrat i min skalle.
Det har gnagt och skavt. Aldrig riktigt varit ro och stiltje. Detta är inget nytt. Mina funderingar är vana att förpestas av dessa dunkla tankar. Men de har intensifierats. Jag är inte nöjd. Egentligen inte med något förutom kärleken (som inte är så illa pinkat!).
Kärleken frågade på en guppande brygga i solnedgången när ångesten härjade i mitt bröst om jag inte kunde se att jag är lyckad. Kan jag inte vara nöjd med att ha klar examen från högskolan, bra jobb, bostadsrätt och en bra relation?

Nej, det kanske jag inte alls kan. Denna dag ska jag ägna åt att begrunda detta och se om det ändå kan vara möjligt att känna det så. Att se livet från den ljusa sidan.

Val 2010

Finns så mycket jag vill skriva om men det får komma när det kommer.
Något som det helt klart kommer att komma mycket av närmaste tiden är politiska inlägg av mig. Var ni är träffar på mig; på bloggen, på fika, på telefon.

Det är ju val 19 september och jag hoppas att du tänker utnyttja att du har en röst.

Allt i ditt liv är politik. ALLT. Det går inte att säga att man inte bryr sig. Det går inte att säga att det inte spelar någon roll. För det gör det. Det är din granne, din arbetskamrat eller din bästa polares släkting som sitter och bestämmer hur belysningen ska se ut i din stadsdel, vilken mat barnen ska få i skolan och vilka insatser som ska göras för unga på glid. Det som händer, händer inte bara av sig själv. Det är inte tjänstemän som styr vårt land.

Du kanske inte tycker något om realskatten eller hur mycket pengar vi lägger på forskning i Sverige. Men jag svär på att du tycker väldigt mycket om groparna i vägarna som du åker i på väg till jobbet eller om den lilla sandstranden vid en sjö nära dig får vara kvar eller inte - och dessa frågor påverkar du genom att rösta. I riksdagsvalet. Kommunvalet. Landstingsvalet.

Roddan

Efter att ha läst intervjun med en dryg Rod Stewart i Sydsvenskan till frukost lyckades jag med det som jag inte lyckats med på ett par år - jag hittade LÅTEN.


Jag har glömt vad den heter och nästan hur den låter. Jag har letat igenom Spotify utan framgång, jag har slitit mitt hår över denna LÅT.

Och nu, helt plötsligt hittade jag den!


Jag vet att det finns dom som läser bloggen som mycket väl vet vad detta är för låt.
Ni andra - lyssna på Rod Stewart "What do you want me to do?".

Sommarlåt!

Lyssna på Sia - Clap ypur hands!

Hjältar

Katastrofen som BP står för utanför USA:s kust har inte varit något jag prioriterat i nyhetsflödet. Men idag fångade en artikel på DN min uppmärksamhet. Allt levande drabbas hårt av oljeutsläppet. Människor som djur och de följder som det får kommer att märkas länge länge länge. Stränder som vi inte längre kan njuta av, döda delfiner och förstörda skördar.
Det finns många hjältar som kämpar för att bekämpa förödelsen. Några av dem är de som tvättar fåglar. En efter en blir de sanerade för att sen inte kunna återvända till sina hemtrakter.
De som inte är hjältar är BP och i förlängningen alla som strävar emot vår avvänjning av olja som råvara.

Upphittad!

Det finns de som säger till andra att jag inte verkar säga vad jag tycker.
Det är ju som ett litet skämt.
Men ett skämt som gör mig nöjd.

Jag ska säga det till er som tror att jag håller inne, som tror att jag inte yttrar mig för att jag är osäker...

• att anledningen till att ni tycker det är för att jag antingen har en osund respekt för just dig. Oftast grundar den sig i något trauma från skolan då jag hänfört studerade de jag tyckte var för coola för min vänskap.
• eller så är du en sån där person som inte tar saker och ting på allvar. Det orkar jag bara inte med - alltså ingen idé att yttra sig om något viktigare än väder och melodifestival.
• eller så tycker du för mycket om att lyssna på din egen röst. Varför ska jag då bemöda mig med att försöka skrika högre?

Er uppfattning är ett betyg på min integritet.

Jag har nämligen många gånger undrat var jag förlagt den.

Kval

Jag är ingen nöjd människa
men jag har blivit nöjdare

Jag är ingen obeslutsam människa
men jag har upptäckt att det har sina nackdelar

Jag är ingen hycklande människa
men jag har förstått att de flesta är det ganska ofta

Nej, jag är inte beredd att gå hur långt som helst för mina principer - bara nästan.

Jag vet att många därför ser mig som en förlorare med en skvätt av beundran.

En arm stark som en oxe drar i mitt bröst
En hand kladdig av smuts och svett bankar andan ur mig
Revbenen är intryckta invalida
Hindrar luften från de mörka skrymslena i mina lungor
Idag skiner inte solen
Idag behöver jag ett räcke att hålla mig i
Idag har jag byggt en mur

Nytt inslag

Har checkat av en hel del saker på att-göra-listan.

De senaste veckorna har varit vad jag skulle säga produktiva.

Produktiva och effektiva och en hel del härliga människor.

Vi har startat ett projekt. Det handlar om mat.

Idag lagade vi pasta med kräftsjärtar till lunch.

Laga på detta sätt vet ja!

Hacka 1 rödlök

Sätt pasta på kokning

Skär 1 stor palsternacka i pengar och koka i 5 minuter

Fräs löken i olja

Häll efter en liten stund på 1 dl grädde och lite mjölk

Släng sen i palsternackan

Låt koka en liten stund. Smaka av med salt och peppar.

Lägg i en halv burk kräftsjärtar.

Häll i den kokta pastan.

Rör runt ordentligt och toppa med dill och suger snaps.

Så himla gott vill jag lova!

Mitt uppe i nånting...

Är liksom mitt uppe i nånting.
Nånting som av många ses som ganska roligt.
Roligt men kanske lite alvarligt.
Det kräver en insats.

Jag ska belåna mig. Sätta mitt i liv i bankens goda viljas händer.
Det kräver en insats.
I dubbel mening.

Byta ner sig

Ska man byta ner sig?
Vad är att byta ner sig?
Är det egentligen bara upp till subjektiv bedömning.
Vad är bättre, vad är sämre?

Jag vet i alla fall att jag spontant inte gillar att byta ner mig.
Och att jag ofta rangordnar saker så att det blir tydligt vad som är bättre än något annat.

Är det bra mån tro?
Det får mig att strävsamt knata på, framåt.
Det får mig att strävsamt kämpa till musten går ur mig.
Tills jag ligger och flämtar en stund på randen av kanten till ingenting.
Det får mig att sedan resa mig, bortsa bort dammet. Klaga en stund. Sucka en liten suck. Sedan gå runt hörnet, hitta trappan och klättra ett trappsteg till - uppåt.

Hänt sen sist

En konferenshelg i Stockholm med inspiration inför arbetet med riksdagsvalet
Ett tråkigt besked som gör oss bostadslösa men som kan leda till något fin fint fram över...
En misslyckad quizkväll som blev en lyckad pratstund
En i helg i Mariestad med meterhöga snödrivor
En fika i ett vackert hus med gammal vän
En härlig födelsedag med underbara vänner
En lägenhetsvisning som visade sig inte vara startskottet
En kväll med tårtrester och te
En morgon med mys

Fick en prenumeration av veckotidningen FOKUS av mina svärföräldrar i julklapp. En helt klockren present till en nyhetsjunkie. Vill du lära dig något nytt någon dag så har de en finfin hemsida: www.fokus.se. Nu går det att läsa om fiflande storchefer inom alternativmedicinens värld. Med vackra ord om naturliga ämnen och inga tillsatser tjänar de storkovan på oss svenskar samtidigt som de står åtalade för flertalet ekonomiska brott i Usa.

Just nu

Just nu lyssnar jag på Hagnesta Hill med KENT - Kevlarsjäl

Just nu funderar jag på att ringa en vän jag inte pratat med på länge

Just nu har jag frågat om en fikadejt i Skövde på söndag

Just nu blinkar mobilen till och jag får sms

Just nu skyndar jag mig lite för Fredrik ska plugga och måste ha datorn

Just nu händer allt och inget; en vanlig måndagkväll.

Arga lappen!

Du som går i trappan med bestämda steg.
Så bestämda steg att jag vaknar mitt i natten.
Så bestämda steg att jag aldrig kan missa när du går in eller ut.
Så onaturligt bestämda steg.

Jag undrar vem du är.
Jag undrar varför du går som du går.
Inneboende aggressioner?
Rädsla för att tappa forfästet?
Eller bara noll kroppskontroll?

Jag skulle så gärna vilja prata med dig om detta.

Jag bor precis i mitten när dina steg i härdigt har hamrat sig uppför två trappor och har två mer att bestiga. Stanna till där och ring på så ska vi ha ett trevligt samtal.

Jag trodde det fanns något att prata om
tänkte på det länge
tänkte på oss då
tänkte att det inte hade varit det samma
om inte allt det hade hänt

"The love of my life
when I was a kid
used to write me the sweetest letters
and one night he shot a couple of birds in a pool
thought he was to imprees me"

Jag trodde det skulle finnas någon gnista kvar
en gnista jag kunde betrakta
bli fascinerad av
och sen återvända
en tidsresa för de sentimentala

Jag trodde inte att det skulle bli så snöpligt
så abrubt och kort
i andra sms:et på 10 år insåg jag att tiden är en mur
på andra sidan har tiden stått stilla
där är du
på min sida har tiden rusat

Idéer och övning

Efter att under en lång tid inte ha fått någon ny idé alls har det nu lossnat.
Jag är äntligen mitt gamla idésprutande jag.
Har precis spenderat 15 minuter åt att skriva ner en gammal idé som jag under morgon meditationen kom på en sjukt bra förlängning av. Krävdes all min självbehärskning för att slutföra meditationen och inte rusa upp och skriva ner den direkt..

Det jag tänker mest på är vad det ska bli av alla dessa anteckningar. Tankar och idéer som jag försöker fånga men som inte vet var de ska ta vägen.

En idé ska dock komma längre än mappen "Annika" på datorns skrivbord.
Idag skickar jag och syrran in den till playingforchange.se.

Eftersom vi är grymt bra kommer vi att vara en av de åtta vinnarna som får heltidslön i 1-3 år för att utveckla sin företagsidé kring hur lek kan främja barns utveckling och trygghet. Om drygt en månad hoppas jag att jag är en sån överlycklig vinnare att jag inte ens kan formulera det i ord. Jag förmedlar det till er genom att länka till hemsidan där jag och syrran ståtar på ett jäkligt snyggt foto. Ni ser ju i det tidigare inlägget att jag redan har börjat öva - öva på att bli en vinnare!

Kolla här för att se vad jag vunnit
och vad ni stoppar i er när ni äter rödfärgat smågodis (MALDA LÖSS!)

I'm a winner

Jag har vunnit en massa godis från Sjölunda gård som ligger utanför Trelleborg.

Så alla i min närhet kan vänta sig massa snask så fort jag har godiset i min ägo!

De utvecklar ekologiska produkter och verkar hur bra som helst. Läs mer här: Sjölunda gård

Mäktig Över, ÖverMäktig

Det är klurigt det där.
Det är en utmaning.
Under eller över.
Leda eller låta sig ledas?

Why oh Why?

Jag har varit sjuk två gånger sen september.
Båda de gångerna har inträffat vid tillfällen så jag väntar långväga besök.
Det är som ett dåligt skämt på något sätt.
Fina vänner kommer på besök, jag vill lägga all min energi på dem och på att få en fantastisk helg. Men så blir jag sjuk. Som jag sällan är annars.

Det måste finnas någon slutsats att dra av detta, tänker jag.
Tänkbara scenarion:
Mina vänner gör mig sjuk.
Sjukvirus gillar kärlek.
Mina vänner i Malmö är svartsjuka och smittar mig medvetet.
Jag bli så överexalterad av att få besök att jag stressar för mycket för att hinna med att göra allt perfekt inför besöket att jag blir sårbar och virus och bakterier angriper och vinner.

ÅÅååhh.....................

Uppmärksamhet behöver vi alla.
Jag behöver det väldigt mycket just nu.
Jag är nämligen sjuk.
ÄNDÅ vill han ta datorn från mig hela tiden och han vill inte kramas.
Det här har varit en långsam söndag.
Semla, halvsovandes, missade bussar och bortregnat skidskytte.
Imorgon är en viktig dag. Hur ska det gå tro?
Sjuk och allt.
Nu ska jag gå och stjäla en kram.

Dagen efter

Hela veckan har känts som en enda lång bakfylla.
Segt och långsamt är ordet.
Tiden springer och jag står still.
Uppgifterna hopas och jag famlar i mörkret.
Helgen kunde inte komma mer olägligt.
Eller lägligt.
Jag tänker proritering och finner att inget kan prioriteras bort.
Jag vet att det inte är sant. Men känslan är lik förbannat sådan.
Om 30 minuter ska jag sluta jobba.
Sova står högt upp på min att-göra-lista.

Jag vet att jag är snackig men hallå...

Idag har jag jobbat ihop med en kvinna jag inte känner sedan tidigare.
Efter sex timmar tillsammans med henne vet jag mer om hennes liv än jag vet om vissa av mina ganska nära vänner. Hur lyckades hon förmedla all denna information till mig? Hur kommer det sig att man i detalj beskriver hur ens menstruationscykel har sett ut de senaste 20 åren för en total främling? Hur kommer det sig att jag vet hur mycket hon tjänar, hur stora hennes båda hus är, vad hennes favortaffär heter, var hon brukar storhandla, att hennes man spelar fiol, att hennes äldsta son tycker mycket om panpizza, vad hennes man tjänar, hur många gånger om dagen hon kissar, vad hon ska gå på för möten de närmaste två veckorna osv osv osv. Jag är imponerad! Jag trodde jag var utlämnande, babblig och ibland väl privat men denna kvinna slår alla jag tidigare träffat med hästlängder. Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad hon ska berätta då!

SERRE CHEVALIER

Fantastiska fjäll...

Grymma fik...

Underbart sällskap!

Imorgon kommer det mera......

Borta

Semester. Ledig. Rast. Paus. Fri.


Hörs om en vecka.
Med fina bilder.
Ljuva minnen.

KRAM

Som en sol den tidiga morgonen.

Som en vilsen själ, naken i en korsning.
En trubbig person utan hem.
Du hade ingen växel.
En tidning kvar att sälja.
För min hundring fick jag en tidning, ett leende
och en stor, varm, spontan kram.


Nya numret av Aluma, ute nu. Tema Vänskap.

Uppåt

Snart ska jag iväg på en resa.
Känns lyxigt och nästan overkligt.
Jag trodde aldrig att jag skulle jobba och slita så mycket för att kunna åka på en veckas sedan länge planerad semester. Jag har samlat så mycket vuxenpoäng hittills i år att kontot är övertrasserat. Allt från semester i alperna och kreditkort till att inse att det blåser kallt på toppen. Känns som en brytpunkt. Och det som utmärker brytpunkter är att jag då vid flertalet tillfällen, med jämna mellanrum vill dra täcket över mig och bli liten, så liten. Men livet har en förunderlig vilja att låta resa mig upp. Igen och igen och igen. Starkare och starkare för varje gång. Var ska all denna utveckling sluta, undrar jag i mitt stilla sinne efter en dag med allt för många utmaningar.

Barn på nytt

En solig pulkabacke...

Korvgrillning och varm choklad.

Fredrik försöker sig på något här...

men han stannar på första grenen. Lika försiktig var han inte med snow racern... som ett barn på nytt!

Manglad

Motstånd. Nyckfullhet. Motsträvigt.
Reaktion. Övertramp. Förlust.

The Beatles

Har hittat ett par riktigt grymma klipp med Beatles på Youtube.

Helt förundrad har jag precis upptäckt en musikskatt som helt gått mig förbi.

Jag har försjunkit mig i klipp med både Dylan och Springsteen men verkar inte ha tänkt tanken att Beatles så klart också finns att hitta. Kolla in klipp från tv när de framför Hey jude och Let it be. Denna kväll blev magisk. Helt oväntat. Imorgon fortsätter jag kolla.

Haiti

Jag har inte orkat ta in det som hänt på Haiti för ens igår kväll.
Jag satt en halvtimme och läste igenom artikel efter artikel för att försöka förstå.
Det jag klarade av första dagen var att skänka pengar.
Nu har jag klarat av att ta in den enorma förödelsen, det enorma lidandet.

I alla fall en liten liten del.

Skänka pengar är det minsta vi här i Sverige kan göra.
Till och med kostnaden för en fika på stan hjälper.

Alla har vi råd att hjälpa.

Gå in på valfri hjälporganisations hemsida och se vad du kan göra.

Tom tystnad

Samtalet trevar.
Långa tystnader.
Jag fyller den inte.
Du fumlar efter orden. Undrar vad som är ok.
Jag blir sorgsen av vårt haltande skådespel.
Som så många gånger.
Jag håller igen. Strör inte artighetsfraser kring mig.
Som jag gjort hela mitt liv.
Upprätthållande av det evigt fallerande.
Men nu; tillknäppt.
Dags att lägga på, det går inte att hålla ut längre.
"Ha det bra, vi hörs i veckan."

...för ännu ett samtal utan innehåll.
Då kommer jag antagligen spela min roll igen.
Den tomma tystnaden är för jobbig, för oss båda.

Att jobba hemifrån

Att sitta hemma och jobba gör mig dubbelt så effektiv. Man kan tro att det skulle vara motsatsen men icke! Jag blir fokuserad. tänker klarare. tänker skarpare. kommer på grymma grejer. Idag har jag hittills producerat mer än på två vanliga arbetsdagar. det sprutar energi ur öronen på mig och jag har bara druckit en kopp te och inte tagit en enda bit av något annat än lunchen jag åt precis. Annars har jag ett konstant sug efter att äta och dricka när jag bara sitter framför datorn men alla uppgifter som lockar står i vägen för impulsen att gå till skafferiet. Himla trevligt detta. Att känna sig produktiv. Att inte avbryta var tjugonde minut för att gå och prata med någon eller av att någon kommer in på rummet (vilket och för sig är ganska trevligt). En gång i månaden brukar jag jobba hemifrån ungefär. Uppsamlingdagar ska jag kalla dem. det är då saker och ting faller på plats. Det är då jag kan lyssna i kapp på ny musik jag aldrig hinner lyssna på. det är till ljudet av de tonerna, i sköna mjukisbyxor som stordåd skapas.

För två år sedan...

bodde jag i Västerås på åttonde våningen i ett höghus vid motorvägen.

var jag inte så glad, speciellt ofta.

men jag var i alla fall lite gladare än ett par månader tidigare.

hade jag precis insett att de som har "bra jobb" inte är övermänniskor, det kanske lika gärna kunde vara jag som var en av dem någon dag.

var jag halva vägen till Stockholm.

hade jag börjat förstå att jag inte skulle festa så hårt.

började jag förbereda mig för att skriva uppsats.

blev jag superbra kompis med flera som jag inte riktigt blivit det med innan.

blev jag och Fredrik tillsammans på riktigt natten mellan den 14:e och 15:e.

Det var vändningen på allt.

Om och om igen

Återigen har vi diskuterat jämställdhet.

Varför tjänar kvinnor sämre än män?

Jag sitter avvaktande vid mötesbordet och lyssnar på övriga deltagares teorier.

Jag vet att de två (manliga) kursledarna väntar på att jag ska dyka in i debatten, eftersom de ser mig som en något rabiat feminist.

Kärnan i samtalet är att kvinnors barnafödande är roten till allt ont och att fördelningen av föräldrapenningen är det viktigaste styrmedlet för att bli av med problemet. Jag känner mig självklart nu tvingad att ingripa i denna ensidiga debatt. Så jag hoppar in...

"Kvinnor har fött barn i alla tider. Männen har inte gjort det. Det är en sanning vi alla kan enas om, eller? Då borde väl denna ständigt återkommande företeelse kunna regleras i kollektivavtal eller eventuellt lagar så att kvinnors löner inte släpar efter? Om man väljer att vara hemma med barnen i fem år är det klart att man inte ska komma in på en lönenivå likvärdig en som har jobbat de fem åren men gapen skulle lätt kunna regleras så de blir mindre och kvinnor får lättare att komma i kapp.

Detta har inte skett på grund av att de som skriver avtal och lagar har varit och är män i ledande positioner. Män är inte intresserade av att "ge" kvinnor en del av kakan som de inte har "förtjänat". Därför ser det ut som det gör idag, bland annat. "

När jag avslutat mitt resonemang blir det tyst en stund. Sen säger den ena alfahanen att det visst finns kvinnliga chefer. Sen kommer det. Det som alltid kommer när män med makt inte har fler argument.

"Och män är djur... och just det ja, talibaner!"

Ghost from the past

Vem hade trott att det på buss 34 kl 7.30 en helt vanlig tisdagsmorgon skulle dyka upp någon så välbekant? Men ändå så obekant på något sätt. Väldigt surealistiskt. Väldigt underligt. Väldigt förvirrande. Fortfarande iklädd skejtarkläder och mössa. Fortfarande hundögon. Fortfarande så lång att man måste titta snett uppåt för att kunna prata ordentligt. Väldigt mysko. Jag sa inte ens hej. På buss 34 händer inga konstigheter. Där sitter man och kollar ut genom fönstret och väntar på att gå av. Men idag var undantaget. Undrar var du var på väg?

My office

På mitt kontor finns dessa två tavlor. Jag tycker verkligen om dem.

Jag ska snart få dela rum med någon annan så inför det har jag strategiskt flyttat om dessa tavlor så att jag fortfarande ska ha dem på "min sida" när den andra personen kommer.

Nu hänger de till höger om mig och när jag tittar på dem drömmer jag mig bort till varma länder, där kvinnrna bär färgglada kjolar, långt bort från kontoret.

Premiär!

Min obevekliga sambo har nu lyckats övertala mig om att gå på lägenhetsvisning.
Så idag var det dags för premiär för vårt nya helgnöje.
Det var ingen dålig lya han lockade med.
Takvåning på St Knuts. 85 kvm med splitternytt kök och badrum.
Vi gick dit. Jag sa att han fick sköta snacket. "Jag kommer bara vara passiv."

Det första som händer när vi öppnar hissdörren är att jag kommer först in och hamnar i famnen på mäklaren. Hon undrar om namn och nummer som hon kan nå mig på. Efter en stunds ivrigt kollande och dömande ("vad fula fönster, vad mörkt, vilket underbart badrum, oj! vilken garderob, vilket fin arbetsrum det här skulle bli") så frågar jag mäklaren om golvet. Det lutade nämligen. Och det var som om en liten kulle fanns under det nylagda klickgolvet i en del av köket. Mäklaren blev konfunderad. Gick fram och tillbaka över kullen och sa att hon aaaaldrig sett det innan. Hon hade visst aldrig gått över just den delen av golvet, sa hon. Oj oj oj. Ja, ja, ja sa vi och gick vidare och kollade en vända till. Vi skrattade åt mäklaren, tyst tyst. "Här är det likadant, och här med!" "Golvet går i vågor!"

Vi tackade för oss och gick. Jag tyckte lägenheten var fin. Jag tyckte det var kul att jag inte kände mig som en mupp i för stora kläder. Tur att vi inte har 2,5 miljoner över. Tänk om vi köpt ett böljande golv med fuktskador för att vi blev förblindade av glänsande vitvaror, diskmaskin och designermöbler. Den dagen ligger som tur är framför oss.

Lunchpromenad

Lunchpromenader är också en del av ayurvedan. Att se till att få solljus mitt på dagen är väldigt uppiggande och ger energi. När jag går ut från kontoret den studen känner jag mig fri och jag mår bra av att manifestera att jag "kan göra vad jag vill". Att jag inte måste sitta inne i jouren som många andra och heller inte måste jobba på bestämda tider eftersom jag har helt fria arbetstider enligt kontraktet. Så idag skiner solen så vackert, luften är hög och kall och jag går och myser i Fredriks varma gamla vinterjacka. Men nu är det dags att börja jobba igen!

Veda liv

Jag håller på och transformerar mitt liv till att bli ayurvediskt. Det är en ganska stor omställning och jag måste tänka efter hela tiden. Samtidigt är det fascinerande hur "fast" jag blivit i det hela. Hur jag har ändrat vissa saker jag trodde var självklara och nödvändiga i mitt liv och att det har varit jättelätt. Jag är inne i andra fasen nu tror jag, då jag tar det ett steg längre och försöker anamma det som inte gick så lätt till en början. Jag har läst på mycket och jag har mer kunskap kring varför det är bra att göra si eller så. Nu jobbar jag främst med matsmältningen. Inom ayurveda tror man att hela kroppens välbefinnande börjar och slutar i magen - därför är det väldigt viktigt att matsmältningen fungerar och att du äter rätt mat för just dig. De allmänna råden som ges är inte nya för någon men genom att läsa mycket om den ayurvediska synen på hälsa har jag börjat förstå hur viktiga de är.

• Ät maten utan distraktioner. Alltså ingen tv, ingen tidning!
• Tugga maten, tugga maten, tugga maten...
• Ät inte motstridig föda. Innebär att man inte ska kombinera varm och kall mat/dryck.
• Ät tills din mage är fylld till två tredjedelar.
• Sitt och vila fem minuter efter måltiden.

Tråkigaste månaden

Om någon har lagt märke till att det inte finns någon bild för februari i årskrönikan så är det för det hände verkligen ingenting den månaden. Har inte ett enda kort! I år ska jag ta till vara på februari och ta massor med kort på vad det nu kan finnas att fota.

Härliga nyår!

Nyår var en höjdare.

Fint folk och fantastisk mat.

För er som vill skapa en finfin trerättermeny föreslår jag denna franskinfluerade smakupplevelsen:

Förrätt

Löksoppa med gratinerad ost (recept finns på recept.nu)

Har tyvärr ingen bild på soppan men den var inte lika bildskön som den var god så det är ingen förlust.

Huvudrätt

Filets de poisson Pochés au Vin Blanc

eller

Fiskfiléer pocherade i vitt vin

Receptet är självklart tagiet från den klassiska franska kokboken "Det goda franska köket" av Julia Child =) Hälleflundra blev det och såsen var gudomlig.

Efterrätt

Lingonprfait med kolasås

Receptet hittar du på coop.se.

Efter mat och ett väldigt spännane quiz utformad av mig var klockan plötsligt tolv! Tolvslaget firades med skumpa på St Knutstorg. Första året som vi firade där. Hoppas på flera år till!

Första dagen på jobbet

AAAHHHHHHH..........................
Det är kul att jobba. Det är bra att jobba. Det är grundläggande för välbefinnandet att jobba. Man måste jobba. Det är utvecklande att jobba. Det är trevligt att träffa arbetskollegor. Det är skönt med rutiner. Det är intressant att jobba. Jag lär mig nya saker genom att jobba. Det är kul att jobba. Det är bra att jobba. Det är grundläggande för välbefinnandet att jobba. Man måste jobba. Det är utvecklande att jobba. Det är trevligt att träffa arbetskollegor. Det är skönt med rutiner. Det är intressant att jobba. Jag lär mig nya saker genom att jobba. Det är kul att jobba. Det är bra att jobba. Det är grundläggande för välbefinnandet att jobba. Man måste jobba. Det är utvecklande att jobba. Det är trevligt att träffa arbetskollegor. Det är skönt med rutiner. Det är intressant att jobba. Jag lär mig nya saker genom att jobba. Det är kul att jobba. Det är bra att jobba. Det är grundläggande för välbefinnandet att jobba. Man måste jobba. Det är utvecklande att jobba. Det är trevligt att träffa arbetskollegor. Det är skönt med rutiner. Det är intressant att jobba. Jag lär mig nya saker genom att jobba.

2009

I januari var vi ute och njöt av havsvindarna

Flyttlasset gick i mars och vi bytte upp oss till vår underbara lägenhet

April hade flera fina soliga dagar. En av dem spenderade vi på Kullaberg och vid Nimis.

Under maj månad skaffade vi odlingslott. Vi grävde, sådde och vattnade för fullt!

Vi var även i Köpenhamn och firade fina Annas fördelsedag med en tur på kanalen.

I juni var vi på Mallis och cyklade, badade och åt turistmat.

I juli åkte vi på bröllop i skärgården...

och gick på massor med bra gratiskonserter. På bilden: Katzenjammer.

I augusti blev det många kvällsdopp!

I september skördade vi på lotten...

...och i oktober åkte vi ut i skogen och vandrade i naturen och mös framför brasan.

November innbebar jobb, jobb och massor med jobb. Bland annat bjöd vi 130 pers på bio!

Året avslutades med en hejdundrande fest!