Ibland när jag varit borta några dagar och tåget rullar in mot perrongen är det som att jag glömt bort vem jag var när jag åkte.
Som ett oskrivet blad går jag ut och blåsten som slår emot mig viskar on nya tider, nya försök och känslor ännu inte kända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar