Vardagslyx

Nu på eftermiddagen mår jag mycket bättre!

Jag var så nere i morses och såg en vår och sommar spenderad inomhus i en dimma där skallen är som inlindad i bomull. Jag hoppas att det hela är på rätt väg. För övrigt har jag ätit en Twister i solen precis.

Jag blev upplyst om att Twister är en barnglass.

Jaha ja, där ser man.

Barn har det bra som har så goda glassar vigda åt sig.

Cottonhead

Idag är jag tillbaka på jobbet.
Mår något bättre vilket känns skönt!
Går ju inte att vara sjukskriven för allergi hela våren och sommaren direkt.
Nu när jag har fått den här skiten är jag ändå tacksam över att jag inte behövt tacklas med det hela mitt liv. Tänker på vissa jag känner som var helt borta på vårarna/somrarna när vi var yngre. För det mesta var de med men då griniga och irriterade. Om de inte var med och hängde utomhus låg de inne och sov. Livets ironi slår hårt. Vi längtar och längtar efter sol här i Norden och när den väl kommer är det här allergin är som mest utbredd.

Fantastico!

Har hittat ett par nya bloggar att läsa och tänkte tipsa er om dem. Clara känner ni säkert till men de andra två har i alla fall inte jag skrivit om förut.

Tre grymma tjejer bjuder jag er härmed på:

• Underbaraclara
• Beautilfulones
• Romance and Mixtapes

Everywhere I'm looking now,
I'm surrounded by your embrace.
Brick stones keeps on falling. Stairs keeps on running.
You keeps on loving me. Like a mystery.

Mardröm

Förra året blev jag plötsligt allergisk mot typ allt. Det började med pollen och pälsdjur och följdes åt av en mängd korsallergier mot en massa godsaker sm tomat, morot, jordgubb med mera. Nu är jag ju inte ensam om att vara allergisk i detta land men det är ändå skitjobbigt. Helgens fina väder var en mardröm för mig och idag är jag sjukskriven från jobbet. Har inte fått rätt medicin så är däckad av snuva, huvudvärk, seghet och biverkningar. Hoppas den nya medicin jag fick utskriven idag ska hjälpa och åtminstonde göra mig arbetsför. Njuta av värmen får jag vänta med ett tag. Får nöja mig med att kolla ut på min nyinredda balkong och beundra mina fina pelargoner på håll.

Himla inte med ögonen åt mig!

Vid vårt långa fikabord sitter alla tillsammans och bredvid. Oavsett titel så snackar vi och samsas. Men idag tog en av de äldre kvinnorna sig rätten att himla med ögonen åt mig. Jag har haft en känsla av att folk himlar ganska mycket med ögonen åt vår lilla "unga" grupp, men jag har skitit i det eftersom jag inte konfronterats med det.

Har läst flera recensioner och krönikor angående Gustav Fridolins bok Blåsta! som beskriver min generation, 80-talisterna. Debatten i tidningarna de senaste dagarna har handlat om hur de äldre generationerna (miss)uppfattar sina efterföljare. Med den läsningen i bakhuvudet registrerade jag direkt när min äldre kollegas ögon höjdes till en tydlig gest om att jag minsan var... ja vad hon la in i sitt himlande vet jag ju inte. Men med tanke på vad jag sa tror jag hon tänkte: "typiskt, dom tror att allt ska vara roligt, du har ett jobb att sköta oavsett om det är kul eller inte."

Jag pratade om dagens arbetsuppgift som jag inte ser fram emot eftersom jag ensam ska göra något vi vanligtvis gör tillsammans. Jag sa: "Åh, jag som tog på mig att åka till Lund själv och jobba bara för att jag ville träffa en kompis där efter jobbet. Då hade jag haft något att se fram emot under dagen, men nu kan hon inte träffas."

Det föranledda alltså min äldre kollega att tydligt himla med ögonen och vända sig bort från gruppen jag satt i. Intressant tycker jag. Alla i min grupp förstod mig, det är inget konstigt och jag är inte lat, bortskämd eller bekväm bara för att jag vill planera min arbetsvecka så den blir så trevlig som möjligt. Läs den här debatten: Fridolin och Amelia Adamo och säg vad ni tycker!

Försådden är igång

Försår just nu basilika, timjan, rosmarin och oregano.

Det gör man för att hjälpa de små plantorna på traven innan de ska ut i solen på riktigt. De är som mina små knyten de där plantorna. Helst vill jag att bara jag ska få ta hand om dem. Vårda dem och ge dem näring. Tyvärr har vi delad vårdnad om dem här hemma. Jag är fortfarande skeptisk till den uppdelningen men släpper taget lite mer för varje dag som går.

Det rinner iväg

Jag har inom en kort period blivit innehavare av en mängd nya saker.
Balkong. Odlingslott. Stor lägenhet. Symaskin.
Hur är det möjligt att klara av all denna inspiration med så lite pengar och tid?

Kolla på Blocket, springa på loppisar hela helgerna och leta upp obskyra små second hand shoppar är ju knep för att komma ner i pris. Tiden då, ja det är väl kruxet egentligen. Eller är det prioriteringen? I vilket fall som helst har jag schemalagt en halvdag i helgen som ska resultera in en helt inredd balkong. Jag vet att det är tragiskt men det är absolut nödvändigt att jag bestämmer mig. Jag har alla dessa grymma grejer och klart jag då ska jag en mysig balkong, en grönskande lott, storslagen lägenhet och vackra kjolar. Inte allt på en gång men en sak i taget fram till sommaren!

Counting down

Igår jobbade jag sent. Väldigt sent. Social aktivitet med en massa människor jag inte känner. Det blev lyckat och det var trevligt men det tog musten ur mig. Jag är en sekund från att somna sittandes här vid datorn på kontoret. Jag är en sekund från att i desperation ta en choko cream. För att få fem sockertoppade minuter och få något bra gjort innan jag sjunker ner i den djupa blodsockerdippen. Jag är en sekund från att fejka plötslig magsjuka och gå hem. Tre och en halv timme ska nu gå innan jag får komma hem till min säng. Tre och en halv timme av kontorsjobb som måste bli gjort men som i alla fall gör att jag inte behöver lämna stolen. 3 timmar och 25 minuter...

Otålig

Åh, det där jobbet jag skrev om.
Som jag verkligen verkligen vill ha.
Allt tydde till för en halvtimme sen på att jag inte skulle få det.
De hade inte ringt mina referenser och de sa att de skulle höra av sig om hur det blev i fredags eller måndags.

En halvtimme efter att jag lade på luren med a-kassan (kollade upp regler och sånt) så ringde min chef och sa att de hade ringt henne. Hon verkar ha gett mig ett väldigt gott omdöme, så jag hoppas.

Åh, tänk vad mycket det är värt att saker och ting löser sig.
Jag vill att det ska lösa sig. Jag vill, jag vill, jag vill!!

Lyssna på bra musik...

Googla detta fina band.

Udda

Det började med att den rödhåriga kvinnan på den gula cykeln inte mötte mig när jag stod vid övergångsstället. En snabb reflektion över det. Lite längre fram på vägen mötte jag en liten familj som jag aldrig tidigare sett. Inte just där, just den tiden. Jag cyklade gatan upp och noterade att mannen i den gråa bilen vant svängde upp på parkeringen vid kyrkogården. Jag såg att han klev ur och lutade sig mot bilen för att fånga lite sol. Vid rödlyset stod en kvinna och väntade framför mig. Bak på cykeln hade hon ett barn med mycket fin rosa cykelhjälm. Vi följdes åt hela vägen till mitt jobb. Hon svängde in på samma lilla cykelväg som jag, som vanligtvis ingen annan gör. Vid det här laget började jag bli förvirrad. Vad är klockan egentligen? Det enda som har varit sig likt den här morgonen var mannen på kyrkogården. Är jag en timme fel? Jag kollade förbryllat på klockan innan jag gick in genom dörren till jobbet. Allt var i sin ordning. Men jag saknade den rödhåriga kvinnan på den gula cykeln. Jag saknade rastakillen som verkar jobba på hundpensionat för han har alltid typ sex hundar med sig på morgonpromenaden. Vaknade alla som färdas samma väg som jag upp i morse och bestämde sig för att cykla en annan väg till jobbet, ta sovmorgon eller har varenda jäkel förlorat jobbet?

Som bomull

En helg fylld av fest har passerat och nu övergått till en helg fylld av lyckokänsla blandat med magont. Så kan det vara. Jag har tagit ner sommarkläderna och testade om det kändes bra med vita jeans i år, eller om det som alla gånger tidigare kändes lite halvdant. Kändes mycket riktigt lite halvdant men ändå nice. Nu ska vi till lotten. Kanske vända några jordkockor. Men antagligen mest fika. Kladdkaka har jag bakat och en randig filt ska med. Detta kan vara den längsta söndagen på länge.

Fel fel fel

En person som blivit våldtagen får vanligtvis ca 75 000 kronor i skadestånd. Undrar hur våltagna storföretagen känner sig eftersom de ska få 30 miljoner...

Fällande dom mot de tre åtalade i Pirate bay-rättegången och 30 miljoner i skadestånd. Jag är stum. Jag är arg. Jag känner mig nästan kränkt. Det är ett hån mot alla utsatta människor som i samband med våltäkt, misshandel, hot, trakasserier, incest osv osv får småpengar i skadestånd medan multinationella filmjättar kammar hem storkovan.

Det är inte rätt. Det är fel.

Exciting

Ikväll är det inga gamla kärlekar som gäller utan bara nya, fräscha och underbara. Mina tre bästa människor och jag ska gå och se på the one and only Anders Wendin - Moneybrother på ett svettigt Babel ikväll. Att se honom i den lokalen tror jag blir grymt bra, nästan lika bra som på Berns som också är ganska nice. För er som inte vet är Babel en gammal kyrka där det nu huserar olika klubbar. Liten liten och av rött tegel står den prydligt uppställd i ett gathörn. Det är trångt, vitt och högt i tak. Men framför allt svettigt och litet. Och det bästa av allt är att den bara ligger ett stenkast från vår lägenhet. Nu ska några timmar på jobbet avverkas i förhoppningsvis snabb takt och sen börjar kvällen!

Första kärleken

Min första crusch var Orup.

Jag var sex år och Orup var mitt allt.

Han var snygg, tuff och fantastiskt cool med sin guldfärgade cowboyjacka.

Varje dag ringde jag till min bästis Kicki och sa att jag hade en nyyyy film hon bara måååååste komma och kolla på.

Hon gick på det förvånansvärt många gånger. Efter att ha tvingats genomlida en videofilm från Orups sommarturné år 1989 säkert tio gånger började hon protestera. Hennes röst fylldes av misstro när jag för elfte gången drog min sensationella nyhet för att locka hem henne till mig och Orup. Jag var helt oförstående inför hennes skeptisism. Han var ju så snygg när han hoppade upp på den vita flygeln och körde gitrarrsolot i "Mercedez Benz". Eller när den gyllene stassen bestående av cowboyhatt och cowboyjacka med fransar firades ner från ovan som en vink från Gud him self. För att inte tala om hur han flirtade med tjejerna som dansade med sina paraplyer till "Regn hos mej". På nätterna drömde jag om att jag var en av de lyckliga.

Lite roligt så här i efterhand kan man kanske tycka....!

Ispiration

Min fina företagare och miljökämpe till syster har skrivit krönika på sidan Mindful living.

Läs den och bli inspirerad: Ett hållbart liv - för hälsa, ekonomi och miljö

The Studio

I min drömvärld är jag frivilligt arbetslös med en kreativ studio. I den ganska stora vitmålade industrilokalen med högt i tak som gjorts mysig och hemtrevlig med hjälp av trasmattor och kulörta lampor tillbringar jag och mina andra frivilligt arbetslösa vänner dagarna. Vi är kreativa och filurar på våra projekt som är både roliga, originella och bra för de behövande. Varje dag spelas det olika musik. Musik som man aldrig har hört. Någon kan spela orgel och någon gitarr. Jag kan inget men går och tänker att jag borde ta tillfället i akt och lära mig jazza med klarinetten. Vi är utomhus mycket för det är där det händer. Vi äter inte så mycket förutom på onsdagar och helger. Då äter vi fisksoppa och annat gott men inte så ofta tillsammans för tillsammans är inte alltid kul. Vi är mest kompisar en del av oss andra är bara kompanjoner. Några kanske flirtar med varandra men det blir sällan några intriger. Vi sjösätter fina projekt och företag som vi tror på och andra tror på oss - i alla fall ibland. Vi tjänar pengar och bidrar på många sätt. Vi har inga spända axlar förutom veckan innan ett avgörande. Ibland är vi bara hemma hos oss själva och gör andra saker. Men vi längtar snart tillbaka. Kreativt arbetslös.

För sjätte året i rad har jag nu sökt till högskola/universitet.
I sista minuten - som vanligt.
Studera.nu strular - som vanligt.

Det året jag inte sitter frustrerad framför datorn och försöker komma på vad jag är intresserad/inspirerad/i behov av så kommer jag nog känna att jag har gått vidare på något sätt. Framsteg är ju för det mesta bra men i det här fallet är jag nog lite ambivalent.
Utan viljan eller möjligheten att plugga kommer jag inte lära mig något nytt känns det som. Jag lär mig nya saker väldigt ofta nu även om jag inte pluggar men det är ju på ett annat sätt när man läser en kurs. Man blir matad och tillsagd. Lär sig det som man kanske inte ser själv vid första anblicken.

Om jobbsökandet inte klarar ut sig till hösten hittar ni mig i skolbänken. Kanske blir det en kurs i "Samhällsentreprenörskap" eller masterprogram i "Policies and management". Precis som andra drygt 200 000 pers som sökt in till högskolan i år. Sverige är fint. Kunskap är fint.

Exciting

Jag har precis varit på anställninsgintervju.
Jag vill så gärna ha jobbet!
Människorna var supertrevliga, jobbet verkar väldigt intressant och det skulle vara en fet merit.

Jag vill så gärna ha det att varje por i min kropp skriker rakt ut.
Varje muskel är på helspän för att sen helt plötsligt spritta till och dansa iväg.

En lång väntan följer nu.
Påsken ska firas, vin ska drickas och vänner ska kramas.
Stockholm/Västerås nästa!

Politics

Tänkte beskriva hur det kan låta under en fikastund på mitt jobb. Idag har vi diskuterat:

• att turkarna har hyrt flygplatsen i Skopje (huvudstad i Makedonien) i 10 år och vad vitsen med det är.
• vi har diskuterat Skopjes status som storstad jämfört med andra städer i Makedonien.
• avslöjandena mot Sverigedemokraterna, gällande hur främlingsfientliga de är har också debatterats energiskt. "Är det verkligen något nytt? Alla vet ju att de är främlingsfientliga och stämpeln försvinner aldrig." vs "Det är viktigt att visa vilka svin de är så att inte vanliga sossar i större utstärckning börjar rösta på dem."
• Sossarnas skolpolitik vs Folkpartiets skolpolitik.
• de försämrade mattekunskaperna bland svenskafolket och hur det kommer drabba kommande genrationer som inte har föräldrar som kan hjälpa dem med matteläxan.

Som ni märker jobbar här en blandning av politiker, diskussionsglada människor, samhällsintresserade och så en hel drös besservissrar. Det är oftast väldigt roligt, ibland jobbigt men framförallt intressant.

Dagen

Snygg

Sol

Rött

Tungt
Spänt

Hål

Kvavt

Lättnad

Gemenskap
Kramar

Värme

Bekymmersrynka

Nedvarvning

Green fingers!

Vi har blivit med odlingslott!
Med "vi" så menar jag, mitt gäng och jag.
Med "odlingslott" så menar jag en hyrd plätt jord som väntar på att bli brukad.
Kanske kanske kommer det startas en odlingsblogg.
Kanske kanske kommer jag inte ha tid att blogga nånstans överhuvudtaget.
Kanske kanske kommer det vara jättenice.

Jag tror mest på det sistnämnda.

Aprilskämt?

Har nu ett par dagar senare börjat misstänka att jag råkat ut för ett aprilskämt.
En man ringde mig, jag missade samtalet och han talade in på mobilsvar. Jag skulle tydligen ha möjlighet att ta hand om hans hundvalp. Jag lyssnade på meddelandet ett par gånger men kunde inte höra vad snubben hette i efternamn. Ett par timmar senare ringde han upp och jag svarade. Samma presentation som på meddelandet och jag intygade att jag inte hade någonting med hundar att göra. Han var förbryllad. Frågade om mitt namn och tyckte att han borde ha kommit rätt. Jag la på och garvade åt sammanträffandet. Någon med mitt namn i Malmö ja, det hade ju kunnat vara jag. Nu har konspirationsteorin växt till sig och jag tror starkt på att någon försökt sätta dit mig. Vem?!