Vän på besök

Den här helgen är en vän här och hälsar på.
Det är sällan vi ses nu mera. Alltför många mil och sjöar skiljer oss åt. Men denna helg är hon som sagt här,underbart, roligt, näst intill overkligt!

Gårdagen spenderades i Stockholm. Vårt mål var Medborgarplatsen för att visa vårt stöd för munkarna i Burma. Mycket folk hade samlats och det kändes precis så viktigt och självuppfyllande som jag tänkte mig att det skulle göra...

Vi vandrade sen upp mot söders höjder en bit för att sen vika av ner mot Slussen med utsikt över ett dimmigt och mörkt Stockholm. Vi stod och tittade ut över vattnet när Djurgårdsfärjan gled ut från hamnen och jag kände en rysning av välbehag sprida sig i kroppen.

Kulturhuset blev nästa stopp. Såg ett par riktigt bra fotoutställningar och gled runt där och flanerade med de nykära paren och de ensamma gubbarna och tanterna som letat sig ut i kvällen. När jag bodde i Stockholm första gången hade jag inte många vänner och var ofta där och strosade runt. I deras bibliotek satt jag ofta och läste musiktidningar och lyssnade på skivor, gled in i en annan värld, blev lika cool som alla andra som satt där. I tid och otid sneglade jag änglsigt på de andra för att försäkra mig om att jag var lika rätt... som dem.

Just nu är jag överförtjust i min kompis Veronika, Stockholm, vackra ord och undersköna bilder.

"Stureplansprofilerna" åter i rätten

Idag inleddes rättegången mot de så kallas "Stureplansprofilerna" i Svea Hovrätt. Det har skrivits mycket om det i tidningarna och bloggar idag.

När jag sitter och läser alla rapporter från rättegången och andras tankar och diskussioner kring detta bubblar det upp en miljon tankar och frågor i mig. Jag får inte bukt på det, kan inte reda ut en enda tanke. Det är svårt att egentligen hitta något som är objektivt skrivet, svårt att veta vilket ben man ska stå på. Om jag ska döma efter det jag läst så låter det helt otroligt att killarna friades i tingsrätten!

Bäst skriver i alla fall DN som har frågat Överåklagare Lisbeth Johansson om domstolarnas synsätt kring våldtäktsmål och vad de kan göra för att förbättra situationen. Viktiga och, för mig, en del nya frågor och tankesätt tas upp.

DN om rättegången

Överåklagare Lisbeth Johansson svarar på frågor

Bra blogg där ett brev till justitieministern från våldtäktsoffrets vän återges

Jag hoppas de visar att kvinnans upplevelser väger tungt och att hon varken behöver försvara sitt klädval eller sina sexualvanor för att bli tagen på allvar.

Den som lever får se hur det går...

Ett annat sorts ekorrhjul

Då och då byts folk ut i ens liv.
Någon som tidigare tagit stor plats försvinner, lockas iväg till nya upplevelser, resor, jobb, engagemang.

Nya personer passerar, gör små avtryck.
En av dem kanske tar den förlorade vännens plats, leder en ut på nya äventyr.

Ibland betyder det ingenting, ibland betyder de allt.

Det hela går bara runt runt och just nu avskyr jag det.

Hmm... inget uppseendeväckande har hänt under kvällen.
Lyssnat på Kvällspasset som diskuterade public service för åttielfte gången. Men Johan Hilton är bäst i radio just nu så det är förlåtet. Har spikat upp ett par tavlor ungefär ett år för sent är det var tänkt. Upptäckt en grym låt med Fatboy Slim. Den är ganska gammal så ni tycker väl jag är sjukt efter men ändå.. skön video också.

En av alla dagar

Idag är en sån dag som bara bjuder på bakslag efter bakslag.
Jag blir lite trött och så här vid klockan sex på kvällen börjar luften sakta gå ur mig. Egentligen handlar det mest om en envis kompletering på ett grupparbete och vardagstristessens påtaglighet. En kväll som denna som vanligtvis innebär häng med kompisar framför tvn blir extremt seg när de närmaste vännerna passat på att bli nykära över sommaren. Inte en chans att de sliter sig från platsen bredvid pojken i soffan. De sitter hellre bredvid honom medan han gnäller över att han hellre gör nåt annat än ser Desperate Houswives.

Jag vill också få vara så där sjukt ologisk och instängd, för en liten stund. Men jag hoppas verkligen mina vänner spräcker bubblan efter ett tag. Det går inte att leva i dimman hur länge som helst.

Men just denna tisdagkväll skulle det vara nice att mysa i soffan.

Två möten

Har haft en bra helg i Skåne. Kände mig hemma så fort jag närmade mig, även om Turning Torso denna gång låg döljd i dimma. Skåne är vackert så vackert när solen skiner och alla är glada men grått och trist när det börjar blåsa och regna. Men den här helgen var vädergudarna med oss och en strålande sol har följt oss runt i parkerna och värmt oss när vi ätit falafel.

Det satt ett par på en bänk bredvid oss i lördags. De märkte knappt det fina vädret utan var helt upptagna med att läsa en massa böcker. De hade minst tio böcker med sig som de blädrade frenetiskt i. När vi till slut såg vad det handlade om var det helt klockrent; "att-skaffa-hund-böcker"! De skulle alltså skaffa sig en egen liten snutt. Med avundssjukan puttrandes inombords gick vi därifrån. 50 meter senare stötte vi ihop med en vidrig kamphund som genast fick oss att förstå att anledning till att vi inte skaffar varsin underbar hund är för att slippa se våra små älsklingar bli till blodiga köttstycken i de där muskelbergens käftar.

Nu när min ståndpunkt angående kamphundar är uttalad (om än något onyanserat) är det naturligt att gå över till nästa ämne som är kampkonduktörer. Jag är en van tågresenär och vanligtvis en väldigt nöjd sådan, men idag bjöd SJ på mer än en behaglig, miljövänlig resa, de bjöd också på en kampkonduktör. Konduktören arbetade sig fram i vagnen i en hastighet utan dess like. Klippte biljetterna fort som tusan och när någon inte hade biljetten framme (typ hälften av alla i vagnen) attackerade han. Spottade fram sina ilskna ord. Det var en ordentlig show han satte upp den där mannen. Det roliga med det hela var att när han fortsatte sitt krigståg till nästa vagn började främlingar som satt bredvid varandra att prata. Behovet av att prata skit växte sig så stort att den svenska inbundheten för 10 minuter fick stiga åt sidan. Ett surr spreds genom vagnen och alla tyckte att de hade ett och annat att säga om hur man bör uppföra sig.

Resterande 3 timmarna och 30 minutrarna var det näst intill knäpptyst i vagnen. De nya vännerna ignorerades på nytt, möttes av ett litet, litet leende om situationen krävde det och alla betedde sig som en respetabel svensk medborgare bör göra.

Lite konstigt på nåt sätt. Men det kanske var en demonstration? De kanske helt enkelt ville visa vilket som är det rätta sättet. Satt och hoppades att kampkonduktören skulle titta in så de fick visa upp hur rediga de är. Ja, jag vet inte.
Eller så är det bara så det är här i detta land...

Helgen var bra i alla fall =)

Självdiagnos

Ibland ser jag ner på människor som inte vill
leva livet med pompa och ståt.

Ibland ser jag ner på människor som inte vill
erövra världen och göra den till sin.

Ibland ser jag ner på människor som säger att de inte vill, vågar eller kan.

Jag lider av en sjukdom med namnet "jag-vet bäst".

Malmö all over again

Tillbaka i Malmö över helgen.
Känns som att jag aldrig åkt härifrån.
Gatan är lika smutsig, killarna lika snygga och vännerna lika vackra.

Filmtips: The Science of Sleep

Han gick nedför gatan. Såg sig om och tänkte just ingenting. De hade haft en soft kväll. Pratat lite, sett en film och det hade varit ännu en filmkväll i hennes sällskap. Inte mer och inte mindre. Staden bredde ut sig framför honom och han log. Allt var bra. De hade pratat lite och det kändes som att de kommit en bit på väg, tillslut. Han gillade att se alla människor strosa nedför gatorna. De verkade inte vara på väg någonstans. Klockan var mycket och mörkret gömde deras ärenden. Han kände att hon var nedstämd när hon gick. Nästa gång skulle det vara likadant. Mycket att prata om, nästan sprudlande, en kram som kändes för lång skulle dröja sig kvar. Den betydde allt och inget. Neonljus och främmande ansikten tog över tankarna. Det viktiga den natten var att alla faktiskt var glada. Han var mannen utan minnen. Nästan.

Stärkt.

När jag ska träffa människor som jag ser upp till blir jag ofta nervös. Om jag också ska presentera mig själv för dessa människor blir jag ännu mer nervös.

Efter en sådan händelse brukar jag vara väldigt missnöjd med mig själv;
jag verkade för nervös, för mycket strycka medhårs, för mycket liten-söt-flicka-som-tycker-alla-är-såååå-coola/duktiga/kompetenta/smarta/snygga osv osv.

Igår när jag träffade yberkompetenta väldigt vuxna människor som jobbar med det jag allra helst vill jobba med vände trenden. Hur osannolikt det än låter var jag säkerheten själv där inne i de fina korridirerna. Minuterna innan på tunnelbanan kände jag efter, fixade håret, kollade en extra gång på klockan men hur mycket jag än kände efter var jag knappt nervös. Väl innanför de tre(!?) säkerhetsspärrar som ska garantera att de statliga tjänstemännen slipper träffa vanligt folk fick jag dra min historia om utbildning, hjärtefrågor och förväntningar ungefär 20 gånger.

Inte en gång darrade jag på rösten.
Inte en gång kände jag att jag kanske inte är bra nog.
Inte en gång mötte jag en otrevlig människa.

Jag och "vuxna" människor har inte alltid haft en relation som levt upp till mina förväntningar. Länge var min idé om dem att de var tråkiga, stela, inte levde livet, inte kunde göra nåt de själva ville utan bara hade "måsten" men allra mest trodde jag att de aldrig skulle kunna vara intresserade av min åsikt, av att vilja diskutera med mig och utbyta erfarenheter med mig. Jag har till stor del kommit över det nu, vid 23 års ålder och fått se exempel på vuxna människor som ser även yngre människors åsikter som värdefulla. Det var det jag hade med mig igår. Jag visste att jag hade något att säga dem lika väl som de hade något att säga mig.

Det stärkte mig och nu känns det som att jag är på väg till ett bra ställe.

Det känns bra.

Ett steg framåt

Imorgon ska jag till Stockholm och träffa min handledare som jag ska ha under min praktik.

Hoppas vi klaffar.

Lärdomar

Saker jag lärde mig igår Mc Donalds kl 02.30, Västerås City:

Människor behöver inte vara som de verkar - ibland är de roligare
Killar som inte fattar vinken ska man inte dela en McFeast med-det gör dem bara ännu mer förvirrade
Ingen annanstans går det att hitta så många oklara substanser på golvet - har folk inga hämningar?!
Nya vänner finns överallt - till exempel vid bordet bredvid
De kalla nätterna är extremt kalla - vantar måste införskaffas

Ja, vid det här laget har ni fattat galoppen, antar jag. Ni ser bilden. Ni vet vad jag pratar om.

Spinn vidare på det nu...

Konsten att leva som man lär

En härlig kravfri lördag låg framför mig när jag vaknade vid halv tio i morse.

När jag står inför den situationen ser jag två val; gå upp med en gång och göra livsbejakande saker som att baka bröd, ta en promenad, måla en teckning eller så.
Eller ligga kvar i sängen och låta tiden gå och sen spendera den lediga dagen framför tvn och datorn och bara ta det lugnt.

Jag är så pretto att jag högt och tydligt gärna dikterar för andra att bejaka det goda i livet, helst varje dag bla bla bla.

Idag när jag hade chansen att ta mig samman. Jag hade inget att skylla på utan kände mig glad och utvilad var det ändå något litet som som konstigt nog drog min hand mot fjärrkontrollen och satte på tvn. Scenariot som följde sg ut ungefär som många andra sådana här dagar; sätta på tvn och somna om. Vakna två timmar senare. Gripas av panik och inse att allt härligt jag kunde ha gjort denna fina dag nu behöver klämmas in på betydligt färre timmar än det var tänkt och på grund av det förlorar alla härliga sysslor sin magi och skönhet och dränks i stress och förvirring.

Någon som vill ha mig som livsstilscoach kanske?! =)

En sommar senare

Sommarlov är väl alla värda? så också en blogg.
Om det är ett smart drag lämnar jag osagt.

Den här sommaren har livet kommit tillbaka.
Hon har bjudit mig på allt hon har.

underbara fester, härliga möten, underliga samtal, Roxette, tarotkort, havet, tanter o gubbar med livshistorier långa som evigheten, älskade vänner, Michael Jackson, , Sydsvenskan, heta nätter, lediga dagar, molnspanande, bra filmer, Arvingarna, en helg med Anna, ett kändisragg, nya saker har testats, timbuktu har siktats, Debaser, slottsvandring i regnet, polisingripande på innergården, tidiga mornar, obefintliga nätter, italiensk glass, Turning torso, cykelstrul, middagar i det blåa köket......

Nu är det dock en annan verklighet som gäller.
Överraskande nog är den inte fullt så tråkig som jag fruktat.
Grupparbeten, tentor, extrajobb, träning och nattklubbsnätter funkar bra.

För nu.

Over and out.