En lång vecka är slut

En vecka har gått som varit olik många andra. Igår jobbade jag sista dagen på mitt jobb. De där sista dagarna är alltid lite konstiga. Oavsett om jag känner glädje eller sorg över att lämna är dessa dagar alltid höljda i vemod. Störiga arbetskamrater som jag svurit mig gråhårig över blir plötsligt mycket mer sympatiska och min sega dator framstod som en kär gammal vän. Väl ute ur kontoret släppte dock vemodet och jag började tänka framåt. Det kändes toppen!

Imorn blir det lite semester!

Återkommer med bilder.

Andan

Målade en tavla igår kväll. En helt oklar tavla med ett träd som är gravid och en fågel som äter döda blommor. Det ska bli ett kollage med en fin text och konstig bild. Den tekniken hette något speciellt sa guiden på Konsthallen men jag har glömt bort vad. Jag tog i alla fall med mig den inspirationen hem och satte penseln mot duken. Inte något som händer varje kväll direkt. En härlig kväll var det. Ska göra klart tavlan idag tror jag. Den kommer nog bli väldigt fin och kanske få sitta på en vägg ett tag. Innan vi hittar något finare. För finare finns det trots allt. Inspiration räcker ganska långt men inbland inte hela vägen. Undrar om någon hade gått på det om jag sa att en känd konstnär hade gjort tavlan. Många tavlor ser ju ändå ut som treåringars verk med fingerfärg. Många tankar föder det, måleriet. Har länge velat gå på bildterapi. Det låter så flummigt. Kanske gör det någon gång i livet när andan faller på. För andan ska man nämligen fånga, ofta.

En speciell midsommar

Midsommar har jag spenderat i det gröna sköna Skånelandet.
Vandrandes med massa packning upp och ner på bokskogsåsar.
Ljuset strilade ner mellan de täta bladverken när inte regnet piskade oss och manade oss framåt. Vi gick väl typ 2 mil på en och en halv dag. Inte illa för två biginners som jag och Kristin! När vi efter första dagens vandring kom till vindskyddet där vi tänkte slå upp vårt tält hade en barnfamilj hunnit före. Föräldrar och två barn hade blåst upp stora blåa luftmadrasser på trädäcket inne i skyddet. Regnet öste ner och vi var lite halvrädda för att inte få plats där inne under vår delikata middag. Men gästvänliga var denna lilla familj, de bjöd både på eld och jordgubbstårta!! Fantastiskt var ordet och vi gick mätta och belåtna och la oss i tältet medan regnet öste ner och vildsvinen ylade. Det kallar jag en perfekt midsommar!

Tips utöver det vanliga

Min gamla vän Hanna är grym på att sy och knåpa. Hon klär också om möbler och köper du en möbel av henne har du helt klart något originellt att ståta med. Inte nog med det så har hon ett miljötänk och använder gärna naturmaterial eller återvunna tyger. Om du vill ha en klänning, fåtölj eller något annat fint så gå in och kolla på hennes nystartade sida här: Hanna Sandsjö

Min kära syster har jag ju promotat här tidigare. Nu har hennes blogg på WWF-sidan Min Planet kommit igång ordentligt. För inspiration om hur du gör ditt liv mer eko reko kolla in hennes blogg här: Veronika Ekstrand. För annan bra info kolla även in annat på Min Planet.

Syster i det gröna!

News!

Idag har jag varit med om något alldeles fantastiskt roligt!
Mellan kl 10 och 14 har jag varit på en gruppintervju för kursen Samhällsentreprenör på Glokala Folkhögskolan. Tolv människor i ett rum som alla brinner för att göra världen till ett lite bättre ställe. Alla med olika utgångspunkter och erfarenheter. Det var verkligen superintressant och inspirerande att lyssna på alla andra och få respons på sina egna idéer. Att få verka i ett sådant forum ger enorm styrka känner jag. Förhoppningsvis, om jag kommer in, ska jag gå den utbildningen i höst. Utbildningen är på ett år och jag har på känn att det kommer bli ett väldigt roligt och spännande år! Läs mer om samhällsentreprenörskap, googla och kolla upp. Det är intressantare än intressantast!

p.s Det där som jag var så stressad över löste sig så klart...

Tillfällig hjärtsvikt

Jag är ängslig. Sitter och vrider mig i soffan. Axlarna är högre uppdragna än rullgardinen i sovrummet och huvudet bankar. Ett hjärnspöke har satt sig som en upprepande tankebana i mitt huvud. Skivan spelar om och om igen. För varje repris späns mina käkar lite hårdare och jag går som på nålar. Att skjuta på saker som inte känns så bra är inget framgångsrecept, att få nej om något man gärna vill göra och sen inte kunna lösa problemet är heller inget drömscenario. Jag är nu mitt uppe i båda. Det banala är att inget av dessa problem är viktiga. De har inget med mig att göra egentligen, inte det som på riktigt är viktigt för mig i alla fall. Varför lägger jag då inte dessa problem framför mig, kollar på dem, konstatera att de är banala och försöker lösa dem efter bästa förmåga och sen lämnar dem?

Vuxna som orkar

Måste tipsa om en bra krönika av Belinda Olsson om hur vuxenvärlden och politikerna sviker dagens unga. Ni kan läsa den här: Vi sviker de unga när de behöver oss som mest.
Krönikan tar sitt avstamp i mordet på flickan i Stureby och tjejen som tog livet av sig på ett vårdboende innan hon skulle vittna mot sin våldtäktsman. Olsson gör en viktig poäng när hon berättar hur hennes föräldrar var de enda som envisades med att hämta efter festerna på högstadiet, hur inga andra föräldrar gjorde det. Att hon med avund såg sin kompisar vara ute hur länge som helst utan regler om tider osv. Och hur hon senare har förstått att det var hon som hade det bäst. Att flera av hennes kompisar faktiskt var avundssjuka på henne för att hon hade närvarande föräldrar som orkade sätta upp regler.

Jag hade själv ganska tuffa regler att tackla när jag var i tonåren. Jag ljög och spelade totalt på min "duktiga-flicka-image" gentemot föräldrar och andra vuxna för att inte missa något som ALLA ANDRA fick göra. De hårda reglerna och ständiga uppassandet med skjutsning och hämtning uppskattades inte av mig vill jag lova. Men när jag ser tillbaka på det var det bra, det höll tillbaka mig lite grann i alla fall och det kan ha varit det som avgjorde mitt öde alla kvällar med häxblandning, fylla och konstigt umgänge. Det är jag glad för idag.

Ispiration!

När minutrarna tickar fram utan under.
Timmarna släpar eller flyger utan märkbart innehåll.
När dagarna byter namn om och om igen.
Då vill jag bli inspirerad. Det är ju som sagt livet som passerar. När natten blir till morgon - återigen. Då är det dags att ta på sig en blommig klänning, lite extra kajal och blåsa bubblor, baka bröd eller läsa en dikt. Allt för att känna på livet lite grann. Det smeker mig ändå efter egen vilja - mothårs eller medhårs. Jag vill känna tillbaka. Klappa och mysa. Gosa in mig i skrymslen och vrår. Hitta de vackra detaljerna och andas ut dem till egna skapelser. Vad jag än gör tickar sekunderna skonlöst vidare, blommorna suger upp sitt vatten och växer sig starkare.

Svammel

Fredag! Fredag! Fredag!
13 dagar kvar på jobbet. Som alltid när något lider mot sitt slut kan jag inte bärga mig till sista dagen. Nästan oavsett om jag gillar det eller inte så börjar jag blicka framåt, tänka vidare och så smått lämna. Jag har massor att göra de här sista dagarna så nån egentlig chans att "koppla ur" blir det inte. Men efter det blir det SEMESTER! Välförtjänt ledighet på sydligare breddgrader. Har inte varit längre söderut än Köpenhamn på 5 år. I-landsproblem nummer ett för oss bortskämda åttiotalister, men än dock. Jag känner mig smått traumatiserad. Nu ska jag sluta drömma och återgå till arbetet. Efter denna dag är det bara 12 kvar till självförverkligandets kalla ensamhet, upplyftande kreativitet och skrämmande krav. Längtar!

Pratsommar!

Sommarens höjdpunkter har presenterats!
Sommarpratarna i p1 är många och intressanta. Ann Herbelin och Bodil Malmsten, Ola Salo och Nour el Refai. Och många många fler! Kolla in den långa listan här: Sommarpratare i p1

Uppe bland molnen

Det rör på sig här i Malmö.

Det är fantastiskt hur livet ringlar sig fram,

hittar nya vägar.

Att vara hyfsat nöjd med tillvaron utan stressande tankar på förändringar är något helt nytt för mig. Att känna hopp och glädje över att inte få förlängt jobb är också något nytt. Säkerhetslinan är avskuren och jag flyger på höga höjder!