This is me then..

För 5 år sedan...
var jag 19 år och skulle precis ta studenten. Jag var redo att lämna småstaden och siktade mot England. Väl där träffade jag två underbara människor som blev mina bästa vänner. Det var mycket fest, plugg och härlig tid tillsammans. Under tiden försökte jag komma över Elgen och flirtade med snygga sportkillar i VIP-kön. Det var frigörelse och det var härligt. Det var dyrt och det var utvecklande.

För 3 år sedan...
var jag 21 år och bodde i Stockholm. Hade precis kommit hem från en lång resa i Asien/Australien och var lycklig sambo i förorten. Svalde min stolthet och började jobba på Citymail igen. Ville dock bort från det cyklande livet och sökte till högskolan för att komma bort.

För 1 år sedan...
var jag 23 år, bodde i Västerås och led av separationsångest då alla mina nära vänner flyttade från stan. Sakta började livet dock ljusna och planer på att spendera sommaren i Malmö började ta form.

För 3 månader sedan...
blev jag kär och många timmar tillbringades tillsammans med nuvunnen kärlek. Plötsligt började plugget kräva sina 40 timmar i veckan och tåget till Stockholm besöktes frekvent. Verkligheten knackade på dörren och möjligheter kom till mig.

Idag...
ska jag förbereda min presentation av mitt examensarbete. Jag ska spela beachvolleyboll, dricka drinkar och dansa till sent på natten.

Om 1 år...
är jag 25 år och är i Sydamerika och jobbar med förebyggande folkhälsoarbete sedan 3 månader tillbaka. Om ett par veckor kommer min älskling och vi kommer resa runt i en månad. Inkaleden, Rio de Janeiro och sköna stränder står på schemat. Sedan bär det hem till Malmö för en sommar i Västra hamnen och i Vankiva.

I väntan på nåt gott

Mitt liv kretsar just nu kring enbart dessa ting:

UPPSATSEN

kolla mailen

och till viss liten del prata om höstens äventyr.

Jag längtar tills mitt liv blir med sig likt igen.
Mer pussar.
Mer sol.
Mer rörelse.
Mer glass.
Mer telefonsamtal.
Mer dans.

En cirka tre veckors lång väntan återstår. Men sen är det SEMESTER!

Skuggan

En man förföljer mig. Jag ser honom överallt. Varje gång söker han ögonkontakt. Ibland tror jag att han är en låtsasperson. Han går där med sin rutuga skjorta och ryggsäck. Han se ut som en Adam Sandler-karaktär. En filmtönt. När jag går till toaletten och kollar in i biblioteket så står han där och läser en tidning om datorer. När jag värmer min mat i skolans pentry så gör han det också. När jag parkerar cykeln så såtr han och tar av sig cykelhjälmen precis bredvid. När jag går in i datasalen kommer han in strax efter. Han påminner ruskigt mycket om en kille från när jag var liten, vilket gör det än mer creepy. Förföljas eftter förfölja. Vet inte vad som är hönan eller ögget här men i vilket fall som helst så har ryggsäcks-mannen och jag väldigt lika rutiner. Det är uppenbart att han också har märkt de ständiga sammanträffanden som sker. Hans uppmuntranden ögonkontaktssökande är något jag starkt motsäger mig. Vet inte varför men jag får inga sköna vibbar. Är han en låtsasfigur eller är han verklig? Vem förföljer vem?

Notes

Tomt huvud
Slappa muskler
Utplattad rumpa
Musarm
Spasmer
Théfläckar på tänderna
Sittveck på magen
Sju dagars disk
Överbelastad dator
Olästa tidningar
Tomt kylskåp
Frustration
Småätande ("Det är så synd om mig")

Drömskt stirrande ut genom fönstret

Dylan sjunger och jag skriver, skriver, skriver. Den här uppsatsen kommer att bli lång. Undergången är nära. Jag har strösocker i min fil.

Don't be a fool

Fallen av hudcancer har ökat med 40 procent i Sverige rapporteras det om i tidningarna.
Den största risken för att få hudcancer löper man om man solar tills man bränner sig. Och hudcancern kommer inte som ett brev på posten utan kan ta nåt/några år. Sola inte utan solkräm och inte för länge. Så enkelt, simpelt, piece of cake! Du blir inte en snyggare sjukling för att du tycker att du ser fräsch ut den här sommaren.

Don't be a fool.

Manipulerad

Jag gick upp ur sängen och gjorde mina morgonrutiner.
När jag var framme vid klädvalet stannade jag en stund och stirrade in i garderoben. Bestämde mig till slut för en vit tröja, jeans och mina nya skor.
För att visa upp min nyvunna brun-utan-sol-bränna OCH mina nya skor började jag vika upp byxbenen en bit. När jag hade fixat ett tag stannade jag plötsligt upp, sedan vek jag ner byxbenen igen och började om. När jag var nöjd tog jag på mig skorna och tittade mig nöjt i spegeln.
"Så ska det se ut" tänkte jag.

24 timmar senare slog det mig hur sjukt det hela är.
Ni undrar säker vart mitt resonemang är på väg nu men grejen är att det där med exakt hur man bör vika upp sina byxor är högst intressant.

Jag läser inga modetidningar eller liknande men det är ändå sjukt svårt att inte snappa upp vad som är "rätt". Uppvikt lite slarvigt med små veck ska det va och då helst på chinos.

Det var en moderapport från mig om hur tycke och smak vänder kappan efter vinden....

Framtiden är här

Coolast idag är helt klart Mats Calla, butiksägare till Ica i Teg som beslutat att inte längre sälja cigaretter i sin butik.

Modigt, rätt, kaxigt och sjukt bra för folkhälsan om det kan inspirera fler handlare att föja efter. Affären blir därmed den första i Sverige att sluta med dubbelmorlaen att genom sponsring stödja ungdomsidrott och satsa på hälsosam mat och samtidigt sälja cancerframkallande äckliga pinnar. Frågan är vad som gäller för snus? Kommer det fortfarande säljas? Det förtäljer inte historien.... det tar i så fall lite udden av det hela.

Men Mats Calla är ändå dagens och framtiden hjälte!

Läs om det i DN: Inga cigaretter på Ica i Teg

Det bor en spindel i min kropp
Vissa dagar vilar hon
ibland springer hon runt och jagar
jag känner de små fötterna klia i maggropen
mitt husdjur börjar bli orolig och hungrig på mer
till slut kanske hon hittar något att fånga i sin väv
idag stannar hon precis utanför hjärtat där fornuftet säger till henne, smaskar på sitt byte

På natten kilar hennes snabba fötter runt och rotar i både vänster och höger hjärnhalva
Jag vänder och vrider mig oroligt i sömnen när hennes håriga ben rör upp mitt medvetande
Hon formar mina drömmar

Vissa dagar vilar hon och lugnet sprider sig
hennes väv sprider sig inte längre i min kropp
Hon ligger mätt och belåten och sover någonstans nere vid fötterna

Men snart vaknar hon igen och hennes små fötter ska återigen kila runt och ställa till oreda i jakt på något saftigt att sätta tänderna i.