Lärdomar

De senaste dagarna har jag lärt mig att:

- Sverigedemokrater alltid är Sverigedemokrater. Lyssna här: Kaliber, p1
- En hajp håller sällan men ibland: Högborgen
- Flera människor som springer tillsammans, betalar för det och sedan pick-nickar i det fria tydligen ska vara jättetrevligt: Blodomloppet

Paj och alfapet

Helgen spenderar jag i Jönköping.

Det är mysigt här. Fint och trevligt.

Vatten och backar följer oss var vi än går.

Men kanske skulle alla städer vara fina med en så fin vän.

Så här fina var vi en sommar för länge sedan.

"Oerhört kränkande"

DN rapporterar om att en ung kille i berusat tillstånd har blivit våldtagen av flera jämnåriga på en privat fest i Kumla. En tragisk händelse så klart med förödande konsekvenser för alla inblandade. Två män står nu inför rätta och misstankar riktas mot ytterligare några personer.

Jag läser nyheten och reagerar starkt på sista raden i artikeln. Örebropolisens uttalande lyder: "Detta är mycket ovanligt och oerhört kränkande för 17-åringen." Det ÄR kränkande och det är ovanligt att en man blir utsatt för våldtäkt av det här slaget. Men vad som också är ovanligt är denna typ av uttalanden i samband med någon av alla de våldtäkter som varje dag genomförs på kvinnor runt om i Sverige.

Två män sitter häktade och jag skulle gärna vilja vara med i rättsalen om en rättegång blir av. Frågor jag har förstått är närmast praxis i våldtäkträttegångar förväntar jag mig dock inte att höra i det här fallet... Men vem vet: "Hur full var du egentligen?" "Vad hade du på dig för kläder?" "Visade du verkligen tydligt att du inte ville ha de åtalades kön upp i analen?"

Nytändning

Jag läser absurt mycket just nu. Jag slukar allt. För en månad sedan tog jag mig ur mitt motstånd mot att läsa som jag varit i ett tag. Jag läste inga böcker på nästan två månader, långa men intressanta texter på nätet klickade jag bort. Det var i stort sett bara morgontidningen jag läste. Det är ovanligt för att vara mig för min informationsmani dominerar ofta min tillvaro annars. Men nu är jag alltså back on track. Och så mycket roligt jag har läst dom senaste veckorna! Att tappa lusten var tydligen hälsosamt =)

Förutom min extrema fascination av vampyrerna i Twiligt-böckerna så har jag denna morgon ägnat mig åt en mycket intressant artikel i DN. Den handlar om hur marknaden skapar våra behov och hur lobbyister fixar så att diagnoser som "Generaliserat ångestsyndrom" blir uppmärksammade både i media och av läkarkåren så att vi alla ska fatta att det är piller vi
behöver. Läs den här om du vill få nåt intressant att fundera över: Helsjukt

The plan

Igår var jag hemma och läste hela kvällen.
Jag fastnade vid köksbordet efter middagen och läste om vampyrerna i Forks. Jag hänger med fjortisarna i Twilight-träsket =)

Om jag skulle beskriva en perfekt kväll skulle den se ut så. Och gärna en promenad med ett par fina vänner. Tyvärr är det alltför sällan mina kvällar ser ut så. Jag gör en massa andra roliga grejer i stället. Fikar, tränar, kollar bio, dricker öl eller går på konsert. Men jag tror jag ska införa en kväll i veckan då jag måste vara hemma själv en stund. That's the plan. And it's a great one!

Vänskap och duggregn

Regnet smattrar mot taket. Småtimmarna kryper fram. Känslan av att sommaren ska vara för evigt är för äkta och för oskuldsfull för att tvivlas på. Svettiga plastmöbler och en utspridd kortlek. Vad är egentligen livet? Vad tycker du egentligen om hon i 7 b? Ska vi sticka bort och väcka Johan?

Gatorna är breda och tomma. Svarta och kalla mot våra bara fötter. Vi rusar i regnet. Flyr och slukar det. Ingen förstås oss som vi. Johan vaknar och vi tre fortsätter ut i natten ännu är sommaren oändlig. När jag var 13 och inte hade börjat dricka öl än. Innan ytan helt tagit greppet och innan jag hade fått mitt hjärta krossat. När sommaren var vacker som vänskap och duggregn.

Smygläsare där!

Jag läser en del bloggar jag nog aldrig skulle erkänna att jag läser.
Nu menar jag inte Linda Rosings blogg utan människor jag knappt känner. Vissa nära och avlägsna vänner och fiender från uppväxten vet jag lite väl mycket om. Mer än jag vill erkänna. Lustigt att jag ibland har bättre koll på deras tvättider eller kärleksbekymmer än samma vardagligheter som mina nära vänner idag bråttas med. Med alla bloggar, facebook och msn krymper avstånden. Allt blir synligt. Undrar vilka gamla bekantskaper som läser min blogg i smyg...!

Kvinnofälla?

Vem är det som gillrar fällorna?
Sprider ut minorna som jag försöker dansa mellan på smala stigar?

Alla kvinnor trampar till slut snett.
Snabbt och effektivt slår fällan igen.

Kvinnofällor finns det gott om. Både när det gäller föräldraledighet, deltidsarbete och ansvarstagande. Att trilla dit i ett omhändertagande som ofta innebär stort ansvar för att allt funkar är nog den vanligaste kvinnofällan. På jobbet, på fritiden i relationer.

Men vem är det som gillrar fällorna?
En fråga utan ett enkelt svar.
Men sanningen är att jag sitter fast på jobbet, fast i ansvarsfällan.

Män och kvinnor hjälps åt varje dag för att underhålla fällorna.
Jag sitter fast men kämpar emot.
Tyvärr kan jag ändå inte skylla på någon annan.

Dansen fortsätter...

Soool!

Sol Sol Sol Sol

Har inget vettigt att skriva.
Antingen blir det grubblerier eller musiktips.

17 april spelar Moneybrother på Babel här i Malmö!

Och har ni tänkt på att det är tricky med att ändra sina vanor? Men det är inte omöjligt.

Sol Sol Sol Sol

Soft

Ledig idag!
Har bokat gyminstruktion för inga maskiner är det samma någonstans.
Ska fixa i lägenheten.
Spela piano kanske lite grann.
Flyttstäda den gamla lägenheten.
Och sen bara njuta av att hänga tvätt på en gammal vind med fina takbjälkar.
Pyssel pyssel.

Har ett par efterlysningar:
Pianobok för nybörjare som vill lära sig spela ackord.
Snygga fåtöljer.
Städtips, speciellt för ugn och plåtar!

Spärrar

Ny dag och nya möjligheter brukar det ju heta.
Solen skiner idag och jag ska därför ta tag i en sak på jobbet som jag skjutit framför mig nu några dagar. Mentala spärrar hindrar mig ibland. Att genomföra en sak som jag känner starkt emot känns nästintill omöjligt. Det måste mogna fram. Nu är tiden mogen och det ska bli jäkligt skönt at få det gjort. Och ju mer jag jobbar, desto längre kommer jag i tanken att vissa saker måste man helt enkelt bara göra. Det är ett hundliv helt enkelt. Men solen skiner, jag har jobb, lön, fin lägenhet, fin kille och allt annat. Då går det inte att klaga. Grubblerierna ligger i bakhuvudet. Men solens strålar tränger dem långt bak i mitt medvetande idag.

Hunddrömmar

Min lurviga vän och jag.
Vi går i ur och skur.
Ibland springer vi.
Jag offrar bio och restaurangbesök.
Jag gosar och kastar pinnar.
En pudel ska det va. En stor och svart.

Apan - det är jag

"Äter du ALLTID så nyttigt? På riktigt?"
"Någon gång ibland är det faktiskt inte så farligt att äta en chokladkaka".

Höjda ögonbryn. Frågor fyllda av tvivel, avundssjuka och förundran.

Det är mycket intressant att följa hur vissa av mina kollegor registrerar vad jag äter och vad jag säger om mat/hälsa. Signaler registreras som jag inte ens trodde jag sände ut. Det har helt klart gått fram att jag försöker äta nyttigt och tränar samt att jag har examen i något som har med hälsa att göra. Det är ganska fascinerande att höra den underliggande bitterheten i deras frågor. Men det är inte bara bitterhet utan också förundran.

En gång varje månad börjar de gå på pulverdiet. De håller ut i ett par, tre dagar sedan faller de igenom. Nederlaget svider lika mycket varje gång men vid det här laget har de gett upp redan innan de börjat. Det de inte kan förstå är att jag varken bantar eller svälter mig utan helt enkelt försöker äta nyttigt majoriteten av mina måltider så att jag där imellan kan unna mig en kaka eller choklad.

Jag är en alien på okänd mark. De studerar mig som en apa i bur. Jag stirrar nyfiket tillbaka. Det är spännande att vara i smörgåstårtornas paradis. Jag är apan i buren som alla kollar på och de vill så gärna att jag ska apa efter!

Bästa schlagern

Caroline af Ugglas var bäst av alla i helgens schlager. Turkosa stövlar och nattsärk. Lidelse och smärta. Inget har någonsin varit så vackert på en svensk schlagerscen.
Se och lyssna här!

Första hjälpen

En kapsel av lycka omsluter allt.
Kärnan är svart. Slår mot kanterna.
Två motstridiga krafter kämpar.

Osäkerhet dränker varje handling.
Bakom varje lyckat projekt svämmar det över.
Det tär och sliter.

Skalet krackelerar.
Svart sörja sipprar ut.
Dränker och förstör.

Akut omvårdnad är ett måste.
Laga, fixa och plåstra om.

Njut för fan!

Jag har flyttat några gånger, närmare bestämt nio gånger på sex år om man räknar noga. Jag älskar att flytta för det tillfredsställer min rastlösa själ och min idé om att förändring alltid är bra. Men jag hatar att flytta för de upprivna känslorna som alltid flyter upp till ytan och gör mig näst intill handlingsförlamad. Hur fin och efterlängtad lägenheten än är så blir jag alltid ledsen och nedstämd. Mitt i alla euforiska tankar om sommarfrukostar på balkongen och de fina tavlorna vi ska ha på väggarna så ligger gråten på lur.

Ibland känns det som att jag har accepterat att det är sådan jag är. Ibland, som nu, är jag mest förbannad. Njut människa, njut!

Fint.

En vän med en bil, starka armar, långa ben och ett fint leende. Vad mer kan man begära i flyttider? Och av livet över huvud taget?

Var ska man börja?

Har varit på intervju för ett styrelseuppdrag jag är intresserad av. Visste inget om hur styrelsen arbetade innan jag kom in på intervjun och möttes av tre mycket kompetenta människor från valberedningen. Efter redogörelsen av styrelsens sammansättning satt jag längst ut på stolen redo att gå därifrån. Då kom frågan: "Vad tror du att du kan tillföra i styrelsen?". Jag tog ett djupt andetag och bestämde mig för att inte rusa till närmaste nödutgång utan jag började prata. Pratade och pratade om mina kvaliteter och vad jag skulle kunna tillföra. Sedan blev jag tyst. Alla var tysta. De tänkte och bearbetade tills den mycket myndige ordföranden kom med en lång redogöresle för varför han tyckte jag skulle platsa. Problemet är väl bara att han sedan la till en rad brasklappar för varför jag inte skulle passa.



Mina känslor var blandade när jag gick därifrån. Det är absolut inte helt kört. Men frågan som kommer till mig hela tiden är: Var ska man börja? Om varenda människa i den relativt lilla styrelsen antingen är någon sorts chef på Skanska, arkitekt eller personalchef över ett hundratal personer så var kommer jag då in? Spännande att se om jag med min högskolekompetens och unga ålder blir tillfrågad. I will keep you updated!

Cookietajm!

Min fina sambo har bakat kolakakor ikväll. Ingen dålig överraskning mitt i flyttkaoset. Allt enligt Underbaraclaras recept. Inte fel när lite av hennes husmorsmanér smittar av sig på någon i familjen =) Lovely!

Earth Hour

Lördagen den 28/3 mellan klockan 20.30-21.30 är det Earth Hour Day.

Häng på och bry dig om moder Jord eller få med dig folk runt omkring dig. En hel del företag och arbetsplatser är med. Syrran bloggar om det på sin blogg Veras Eko!

Läs där eller gå in på Earth Hours hemsida för att få reda på mer!

Flaggan är halad

Att inte bry sig framstår ibland som högsta vinsten.
Man är liksom framme, klar, done, hel.
Skiter i vad folk tycker om en, om någon tycker man är konstig eller har fula klänningar. Livet är helt enkelt gött och man lutar sig tillbaka och njuter.

Som vana läsare kan ha märkt är jag typen som bryr mig.
Slentrianmässigt skulle jag säga att jag bryr mig för mycket. Det ställer ibland till med problem i form av vånda och ångest. Men är det verkligen främst ett problem att bry sig? Jag tror att hetsen över att inte vara en "duktig flicka(pojke)" som bryr sig för mycket och därför är svag kommer tillbaka och biter oss i röven. Jag ser få positiva saker med att inte vara nervös inför en första dejt eller bry sig det minsta över vad arbetskamraketna tycker om en. Livet handlar om relationer och att interagera med människor! Ur min synvinkel verkar det nästan omöjligt att göra det på ett givande sätt utan att bry sig.

Så jag vill alltså ta tillbaka uttrycket! Det går att välja att gå genom livet med en sköld av nonchalans eller inse att det inte måste vara en svaghet att låta sig påverkas av människorna runt sig. Jag väljer det senare och låter alla som vill hålla "jag bryr mig inte om nåt- flaggan" högt att vifta med den utan mig.

En stilla undran

Hur kommer det sig att man alltid blir hungrig...

när man borstar tänderna på kvällen?

Måndag hela tiden

Det kryper myror i min kropp.
Tunga och snabba på en gång.
Förlamad av en känsla av att vara överväldigad.
Tänker på det stora hela och tappar andan.

Party!

Saker och ting har en förmåga att falla på plats.
Det har din gilla gång och posterna på min "att-göra-innan-flytten-lista" bockas sakta sakta av.
Idag har vi varit och kollat på en soffa vi hittade på Blocket. Sjukt fin och för endast 1500 kronor är den vår! Elavtal, bredband, soffköp, adressändringar, flyttlådor, utrensning... Stresshormonerna har fest men någonstans lyckas jag slå mig fri för en kort sekund och njuta av tanken. Vår fina röda soffa, i vår fina stora 30-talslägenhet. Känner på tanken i 30 sekunder... och plötsligt har jag tagit över festen!

Känslig och stolt?!

Mitt kontor är inte ett kontor. Det är ett konferensrum som tillfälligt inhyser mig och mina tre kollegor. Vägg i vägg sitter det två personer som inte har för vana att ha kontorsgrannar. De spelar musik. Mycket trevligt tycker vissa. Men tyvärr inte jag. Min stressnivå höjs med en gång av ljud jag inte kan kontrollera. Brus, smällar, lågtmält buller.. Jag har många gånger uthärdat ljud för att inte förarga och förstöra stämningen. På jobbet där jag gärna vill kunna koncentrera mig ser jag ständigt basdunk som något jag borde få slippa. När så för andra gången på 2 månader ber om lägre volym möts jag av suckar, utan att de ens besvärar mig med en blick. Jag hör hur de himlar med ögonen medan de demonstrativt stänger av helt. Nu sitter jag i mitt tysta konferensrum och har en gnagande känsla av att jag är fel. Känslig och svår.
Ruska, skaka känslan ur kroppen!

So far...

Bäst hittills 2009

Vår 30-talslya som vi snart ska flytta in i.

Mitt schyssta gäng!

MKB - för visad handlingskraft mot puckon.

Det börjar likna något. Bra boende, bra vänner.

Lägg på lite bra musik och det blir nästan som på film...

Uppföljning

Som uppföljning på förra inlägget tänkte jag för objektivitetens skull ge er en länk till min kompis Bassem Nasrs blogg där han tar upp samma fråga. Han länkar själv även vidare till ett par andra bloggare som tar upp saken. Till saken hör att Bassem är ordförande för Centern i Malmö och att vi inte alltid tycker direkt lika om saker och ting.. Men i sitt inlägg tar han upp konkreta exempel på vad främst Moderaterna har för sig med gällande sitt flörtande med färmlingfientliga värderingar.

Luciano Astudillo

Yes, box. Äntligen kom jag iväg på mitt andra möte med S-studenterna ! Möte var det inte så mycket utan mest diskussion med sossarnas Luciano Astudillo. Han är ansvarig för Arbetslinjen som är sossarnas jobbpolitik. Och jag kan bara säga att jag är grymt förvånad över en del saker han tog upp. Bland annat beskrev han på pricken en problematik som vänstern har som min pappa väldigt upprört diskuterade med mig igår. Det handlade om främligsfientlighet, media och alliansen. Som bakgrundsfakta bör ni veta att min far är en riktig 40-talist-gråsosse som stenhårt tror på de kollektiva och solidariska idealen.

främligsfientlighet media Alliansen.

De lever i symbios de där tre. Alliansen matar svenska folket med de betryggande svar de vill ha om: invandrare, trygghet, krav, svenskaundervisning, krav, trygghet, invandrare....

Det pappa var upprörd över var att Alliansen är de enda i svensk politik som möter Svenssons argument om "svenska fängelser som överbefolkas av invandrare", om "invandrare som aldrig kommer ut i arbete", om "att man inte ska ta emot fler än man kan ta hand om och Sverige har minsann nåt den kvoten för längesen".

Jag höll med honom. För jag har inte sett vänsterblocket bemöta dessa frågor alls och har själv gått och fasat över vad det kan få för konsekvenser på valdagen.

Efter kvällens möte är jag fortfarande lite frågande om vad Sossarna har för plan för att förhindra att tappa fler väljare till Sd och Alliansen på den här frågan. MEN ljuset har ändå klarnat. Luciano beskrev situationen på pricken som min pappa. Han var helt medveten om hur diskussionen kring köksborden går och var frustrerad över hur den politiska debatten förs kring dessa frågor.Det som blev tydligt efter samtalet var att tyvärr går en hel massa tid för Mona &co åt till att parera Alliansens försök att spela på främlingsfientlighet för att vinna valet 2010. INTE till att formulera den egna politiken. Det ska det bli ändring på hoppas jag och jag ska med spänning följa utvecklingen.

Politik är strategi, det har jag för längesedan insett. Men jag trodde inte att det i vår tid skulle finnas etablerade partier som är villiga att spela på människors rädsla och otrygghet för att vinna ett val idag. Tyvärr så finns det ett flertal sådana i svensk politik.