Regnet smattrar mot taket. Småtimmarna kryper fram. Känslan av att sommaren ska vara för evigt är för äkta och för oskuldsfull för att tvivlas på. Svettiga plastmöbler och en utspridd kortlek. Vad är egentligen livet? Vad tycker du egentligen om hon i 7 b? Ska vi sticka bort och väcka Johan?
Gatorna är breda och tomma. Svarta och kalla mot våra bara fötter. Vi rusar i regnet. Flyr och slukar det. Ingen förstås oss som vi. Johan vaknar och vi tre fortsätter ut i natten ännu är sommaren oändlig. När jag var 13 och inte hade börjat dricka öl än. Innan ytan helt tagit greppet och innan jag hade fått mitt hjärta krossat. När sommaren var vacker som vänskap och duggregn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar