Jag har flyttat några gånger, närmare bestämt nio gånger på sex år om man räknar noga. Jag älskar att flytta för det tillfredsställer min rastlösa själ och min idé om att förändring alltid är bra. Men jag hatar att flytta för de upprivna känslorna som alltid flyter upp till ytan och gör mig näst intill handlingsförlamad. Hur fin och efterlängtad lägenheten än är så blir jag alltid ledsen och nedstämd. Mitt i alla euforiska tankar om sommarfrukostar på balkongen och de fina tavlorna vi ska ha på väggarna så ligger gråten på lur.
Ibland känns det som att jag har accepterat att det är sådan jag är. Ibland, som nu, är jag mest förbannad. Njut människa, njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar