Att inte bry sig framstår ibland som högsta vinsten.
Man är liksom framme, klar, done, hel.
Skiter i vad folk tycker om en, om någon tycker man är konstig eller har fula klänningar. Livet är helt enkelt gött och man lutar sig tillbaka och njuter.
Som vana läsare kan ha märkt är jag typen som bryr mig.
Slentrianmässigt skulle jag säga att jag bryr mig för mycket. Det ställer ibland till med problem i form av vånda och ångest. Men är det verkligen främst ett problem att bry sig? Jag tror att hetsen över att inte vara en "duktig flicka(pojke)" som bryr sig för mycket och därför är svag kommer tillbaka och biter oss i röven. Jag ser få positiva saker med att inte vara nervös inför en första dejt eller bry sig det minsta över vad arbetskamraketna tycker om en. Livet handlar om relationer och att interagera med människor! Ur min synvinkel verkar det nästan omöjligt att göra det på ett givande sätt utan att bry sig.
Så jag vill alltså ta tillbaka uttrycket! Det går att välja att gå genom livet med en sköld av nonchalans eller inse att det inte måste vara en svaghet att låta sig påverkas av människorna runt sig. Jag väljer det senare och låter alla som vill hålla "jag bryr mig inte om nåt- flaggan" högt att vifta med den utan mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar