Du som går i trappan med bestämda steg.
Så bestämda steg att jag vaknar mitt i natten.
Så bestämda steg att jag aldrig kan missa när du går in eller ut.
Så onaturligt bestämda steg.
Jag undrar vem du är.
Jag undrar varför du går som du går.
Inneboende aggressioner?
Rädsla för att tappa forfästet?
Eller bara noll kroppskontroll?
Jag skulle så gärna vilja prata med dig om detta.
Jag bor precis i mitten när dina steg i härdigt har hamrat sig uppför två trappor och har två mer att bestiga. Stanna till där och ring på så ska vi ha ett trevligt samtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar