Jag är nere.
Trots att det var min dag igår.
Så konstigt att dagen som går knappt får plats i mina luftrör. Sakta släpar sig tiden fram utan något att fästa uppmärksamheten på. Kanske kan morgondagen bjuda på mer än ingenting.
Läste ett citat av Jonathan Safran Foers (en förf ni bör läsa om ni är intresserade av nutida kultur... och gillar att namedroppa):
"She was a prism through which sadness could be divided into its infinite spectrum."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar