Det finns folk till allt...

Det finns folk som kommer undan med vad som helst. Hela tiden.

Med sin charm och list gör de det för det mesta helt obemärkt. Först en stund efteråt kan en känsla av att ha blivit lurad komma smygande. Jag känner mig ofta dubbelt lurad av dessa människor. De sätter sig liksom lite över de sociala reglerna. Som om att de har tänkt ut hur de ska kunna verka helylle samtidigt som de inte tar hänsyn till någon annan än sig själva.

Vad är det för sätt?, undrar jag när jag aldeles för sent kommer på att jag blivit lurad på konfekten.

Jag är trött på sånt. Det finns flera sorter av dem. Strategerna som ser alla människor som framtida kontakter som de kan komma att utnyttja. Jag är själv i viss mån en strateg men försöker att se människan bakom "kontakten". Jag spelar inte ut folk mot varandra bara för att få ut största nyttan av min "kontakt". Jag känner däremot flera som inte tvekar för dessa metoder.

Sen finns det de som har svårt att se att en bra relation oftast kräver ömsesidig respekt och innehåller vissa förpliktelser. Som helt enkelt måste göra det som de känner för just där och då. Oavsett löften om matlagning, dans-på-bordet, tedrickande, skridskoåkning eller vad som helst. De får oftast som de vill utan sura miner på grund av att de bjuder in den lovade till de nya aktiviteterna. Det blir liksom upp till den personen om det blir nåt eller inte. "Nähe, du ville inte följa med ikväll. Jag förstår, vi ses nån annan dag." Och off they go på deras nybestämda äventyr.

Då tänker väl ni att "det är ju bara att säga ifrån om du är så sur på dessa människor". Ja, klart att det är så. Men dessa människor ger mycket lite utrymme för det. De ursäktar sig inte, de ger en liten del av kakan och medan man käkar på den så drar de.