Rensade bland mina dokument på datorn igår och hittade dikter jag skrev för åtta år sedan. Jag verkar ha tänkt på precis samma saker då, som jag gör nu. Samma existentiella frågor snurrade i mitt huvud. Fascinerande hur lite som förändras, som byts ut mot något helt nytt. Med tiden blir det bara djupare och kanske mer genomtänkt. Lite mer visdom får jag väl anta att jag har samlat på mig under åtta år. En hel drös nya erfarenheter och möten med olika människor.
Jag var lite överraskad över att dikterna var så pass bra, så därför tänker jag bjuda på en Annikadikt a la 2001.
Skrik efter verkligheten
En uppblåst värld, en låtsas värld.
Uppblåsta orgasmer - på låtsas
Smiliga leenden - på låtsas
Gamla goda vänner - på låtsas
Snygga killar - på låtsas
Internetkontakter - på låtsas
Trasig dagispop - på låtsas
Brun utan sol - på låtsas
Uppblåste utdragna skrik efter verkligheten,
en verklighet som är en låtsasvärld.
En låtsasvärld som är verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar