Han hette Robin och kärleken var inte besvarad. Jag var kär i den på ytan tuffa men innuti mjuka killen i nära nog sex år. Från fem års ålder tills jag var elva ungefär - då blev jag kär i Patrik i stället.
Jag var en modig stalker som skickade brev med kärleksdikter, virkade dukar och bjöd upp till tryckare på klassfesten. Jag blev alltid nobbad. Vad jag än gjorde så blev det ett hånfullt nej. Ihärdighet och löjeväckande beteende beskriver nog bäst mitt mycket unga men kärlekskranka jag.
Men Robin stackarn. Han bleknade snabbt när jag Patrik breaka loss till Back Street Boys i en av stans gympasalar.
Plötsligt lika bortglömd som han vart avgudad. Nästa klassfest bjöd han upp mig. Jag önskar att jag hade sagt nej men det gjorde jag inte. Efter den dansen började jag inse att kärlek är komplicerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar