I natt drömde jag att att katten Kax var min och inte Marcus katt.
Kax sprang ut genom min öppna balkongdörr som ledde ut till en klipphäll med ett trasigt staket vid kanten. Kax sprang runt där ett tag innan han helt sonika travade rakt över kanten, trillade ner och försvann. När jag rusade fram till kanten uppbådade sig en helt ny värld. I stället för E18 som brusar utanför mitt fönster fanns ett till bostadshus men soldäck och fina utemöbler som diverse halvkändisar i Västerås studentvärld gottade sig i. Jag var stum av förundran. Varför hade inte jag några fina möbler och en homestylad terass? Jag frågade om dom sett Kax. Dom sa han försvann mellan husen och dog. Jag gick in och stängde balkongdörren och undrade hur jag skulle kunna få tag på en sån där fin lägenhet.

Avundssjuka i sin renaste form får en att tappa perspektiven.
Tur att det bara var en dröm...