Hopp om ett rikt liv

Mycket har hänt sedan jag skrev här senast.
Jag kan numer säga att jag har en examen. En examen i folkhälsovetenskap. Det känns väldigt bra.

Efter den totala urladdning som helgens konstanta fest gett har jag mest sovit och lyssnat på P1. Jag blir väldigt lugn av att lyssna på P1. Det är absolut ingen stress bland de sävliga radiopratarna. De pratar om relevanta saker. Jag får många nya kreativa, intressanta tankar och förundras över att jag kan finna intresse i ett program som heter "Odla med P1".

Igår lyssnade jag på en intervju med en kvinna som är etikforskare. Det var ett högst personligt samtal och hon delade med sig av sina filosofiska funderingar. Mitt i detta samtal uppdagades min utopiska drömbild av hur jag vill att mitt liv ska vara. Hon berättade om sin realtion med sina tonårsbarn. Att de under helgen hade en pågående filosofisk diskussion om rättvisa. Vad är rättvisa? Vem kan kräva rättvisa? Kan man ens prata om rättvisa i dagens samhälle? Dialogen hon beskrev är den jag vill ha i mitt liv.

Jag tänkte: oj oj oj, det finns människor som inte ber om ursäkt för att de tycker om att prata om de filosofiska frågorna, politik och
det som inte har några givna svar.

I mitt huvud pågår en monolog/dialog kring dessa frågor ständigt. Då och då yttrar jag en fundering till någon men i 99 procent av fallen får jag inget gensvar. Varje gång är det en stor besvikelse och leder till frustration. För mig är det som syre att få prata om dessa frågor. Jag har svårt att förstå alla de som inte verkar ha något som helst behov av att vända och vrida och lyfta på livet.

Jag har ända sen jag var liten upplevt att mina vänner och andra tyckt jag varit jobbig, pretantiös, omständig, besvärlig, tråkig när jag velat prata om annat än det ytliga eller personligt djupa som typ pojkvänner. Jag har lärt mig att hålla igen och att ha den dialogen med mig själv eller genom karraktärer i böckerna eller att få näring genom att läsa tidningar.

Men jag tycker det är fattigt. Det är fattigt att inte kunna prata om det som för mig spelar störst roll. Som tur är har jag mött folk som är som jag på senare år. Och jag tror ändå att alla har de här frågorna inom sig. De kanske är rädda för att inte passa in och verka pretantiösa om de pratar om annat än det som är aktuellt för dagen med allt från fotboll till shopping eller relationsproblem. Precis som jag har varit och fortfarande är ibland.

Det var befriande att höra kvinnan på radion berätta om sina samtal med sina söner. Just i det avseendet lever hon mitt drömliv.