Ulrika Gabriel har skrivit ett intressant inlägg om ungdomars psykiska hälsa.
Hon tar upp flera perspektiv som är viktiga och som verkligen behöver lyftas fram.
"Vad händer med dessa redan nu sönderstressade och kravtyngda tonårstjejerna när de ska börja jobba, bilda familj och så vidare?Oro känner jag också över att det tydligt framkommer att de som söker hjälp inte får den, eller inte hittar den."
Dessa två perspektiv har jag lagt mycket tid på att analysera. Många tjejer går sex år (högstadiet och gymnasiet) på ständigt högsta stressnivå och löper stor risk att inte klara av pressen när vuxenlivet väntar. De är ofta högpresterande och kräver enormt mycket av sig själva. Studier på högskola/unniversitet kan vara en räddning i och med miljöombyte men också en kamp om att vara lika mycket bäst som innan utan att justera kraven efter att studierna faktiskt blivit tuffare. Sedan bär det av ut i arbetslivet, helst med en praktikplats på UD som första anhalt. Ekvationen går inte ihop. Enligt rapporten Ungdomar Stress och Psykisk ohälsa av Sven Bremberg är individualiseringen i samhället en av de två avgörande faktorerna för att den psykiska ohälsan ökar. När uppgiften att forma sig en egen identitet med hjälp av nästan outsinliga möjligheter blir viktigast i en ung människas liv ökar kraven. Med ökade möjligheter och valmöjligheter är spelplanen öppen att bestämma helt och hållet vem man vill vara.
Det är min övertygelse att det inte spelar någon roll om man lyckas med ovanstående uppgift eller inte. Det är inte det som avgör den psykiska hälsan. För lyckas kan man nämligen aldrig göra, inte inför den hårdaste dommaren som är sig själv.
Gabriel skriver att de som söker hjälp inte får den, eller inte hittar den. Det stämmer och är helt horibelt. Inga ord är för stora för att beskriva den resursbrist som finns för att hjälpa dessa tjejer. För att få hjälp idag måste dessa unga kvinnor vara självmordsbenägna eller ha mycket pengar. Möjligtvis kan en och annan med rapp käft och mycket skinn på näsan slå sig igenom den tjocka muren till hjälpen.
Ulrika Gabriel Inspiratör: NÅGOT MÅSTE GÖRAS - NU!!!
1 kommentar:
Hej!
Har läst lite på din blogg - I like!
Tack för att du också lyfter den viktiga frågan. Jag kan bara inte förstå att något inte görs. Jag ska själv ta och kontakta några politker och högt uppsatta komuntjänstemän i komunen där jag bor för att se om jag har någon möjlighet att hjälpa till/bidra med något.
Allt gott till dej!
Kram Ulrika
Skicka en kommentar