I helgen var jag och min pojkvän på Skånes Djurpark med mina systerbarn.
Vi var ENSAMMA med barnen vilket vi aldrig varit tidigare. De andra besökarna antog väl att de två blondisarna var våra egna medan vi gick runt och försökte se världsvana ut när vi hanterade de knepiga situationerna som uppstod längs vägen.
Barn är nämligen inte så... civilicerade. De går före i kön, de vägrar bajsa på offentliga toaletter och låter alla i närheten förstå det, de maktkampar om utrymmet i lekparken med de andra barnen utan att ens försöka dölja det. Detta tyckte vi var mycket svårt att tackla. Måna om att allt skulle vara trevligt försökte vi prata sans med ungarna när de gjorde tydliga markeringar mot ett äldre barn som invaderade sandlådan de själva satt i. De markerade genom att först stirra ut henne, sen förstöra hennes skapelse i sandlådan. Tjejens föräldrar stod en bit bort och sa inte ett ord, tydligt mer rutinerade och lät barnen ta hand om sin egna duster.
Väl i bilen hem summerade vi dagen och kom fram till att den inte innehållit någon gråt, nästan inget tjat och att den varit väldigt mysig. MEN vi är inte redo att skaffa några kids, det står helt klart. Med fasa insåg vi att mina systerbarn är världens goaste ungar och att våra egna kanske inte blir så där gosiga, tänk om dom blir riktiga vildar? Bara på sexårskalaset i våras hann tjejerna bli ärkefiender och bli sams säkert fem gånger. Drama, drama drama!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar