Några paranteser om julen

Flickrummet, två dagar kvar till jul.
Jag gillar inte den här sortens dagar.
Kalla mig glädjedödare och mysförstörare men julen är inget för mig.

Föräldrar som inte vet/vill veta vem deras vuxna dotter är.
Släktingar som tror att det är ofint att gå hem när de känner för det, så de stannar två timmar extra. Bara för att vara på den säkra sidan.
Mat och godis i allt för stora mängder. Tankar kring stundande nyårslöften har redan börjat ta form i mitt huvud...

Julen är tiden då man inte får göra vad man vill utan då man ska sitta still, vara lugn och le fint. Julen är tiden då alla är till lags.

Julen ska spenderas med dem man håller kär. Men jag vet många som inte gör det.

När ska vi ta tillbaka julen (om vi nånsin har haft den?!) och göra den till den mysiga tiden som den (enligt uppfinnaren) ska vara? Vissa har det underbart med sin familj på julen, men alla som av olika anledningar inte har det måste resa sig upp och säga att det räcker nu. Det räcker med traditionell julmat (om man inte gillar den förståss), det räcker med deppiga mostrar (om man inte gillar henne så klart), det räcker med seeega familjeträffar (om man inte har roligt)...

Min poäng i detta en aning röriga inlägg är att vi snart måste våga göra vad vi vill av julen (livet?!). Det är alltför många som bara fortsätter likadant år ut och år in för att det är den enklaste vägen. Julen är en svår nöt att knäcka (fyndigt va?!) och jag har inte lyckats än. Men jag känner modet växa. Nu tillbaks till flickrummet o en sömn lika lång som i mina segaste tonår.

God jul!