Finns en hel massa människor som svinar runt i sina relationer som vore de svinstior. Äckliga hus som man kan kissa på.
Det är med vemod i hjärtat som ännu en vän berättar en sjuk historia om sviken kärlek, lögner och systematisk otrohet. På sista tiden tycker jag att dessa historier övertträffar varandra och bara blir värre och värre. En kille var i ett åt regelbundet otrogen med parets gemensamma vän, trots att de precis köpt hus och hästar. En annan bekant var otorgen i ett halvår med samma kille trots att hon var nygift och nybliven husägare. En tredje behövde spänningen så mycket att han hade x antal sexdejter han ringde när tjejen åkte från stan.
Vad handlar det om kan man undra?
Jag tänker så här:
Vår idé om kärlek gör det inte lätt för oss att göra rätt.
No One Is Completely Faithful
De som lever i monogama förhållanden måste ta mer ansvar för sin relationer. Suger det så gör slut i stället för att såra.
Våra liv är så perfekta att många är otrogna för att det ska hända något.
Tristess, vilsenhet, oärlighet mot sig själv...
Vill inte höra mer hjärtskärande historier nu, inte behöva trösta nån mer vän som fått sin verklighet uppochnervänd. Gör klart vad som gäller och skärp er, ni som förstör det som ni en gång hållt så kärt.
Synikern i mig håller hårt på Laaksos statement:
No One Is Completely Faithful
Så detta inlägg är till alla som känner sig bara en aning träffade och jag tror det är de flesta, no offence ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar