Möten mellan människor sker hela tiden.
Vissa är korta vissa är långa och vissa återkommande.
Varför man träffas (en, två eller flera gånger) kan bero på många olika saker; intresse, ensamhet, nytta, rolighet, tvång, slentrian, "bara-för-att", hopp om att vinna något i slutändan, utnyttjande, nyfikenhet osv osv.
Det är någon som sagt ungefär så här: för att det ska uppstå kärlek mellan två personer måste känslorna vara ömsesidiga. Annars klickar det liksom inte.
Jag har tänkt mycket på det. Om det stämmer borde det inte finnas olycklig kärlek? Om det stämmer borde det alltid vara två som gråter vid ett slut.
Oavsett hur det är med den saken så kan jag aldrig förutspå hur ett möte ska påverka mig. Oftast vet jag heller inte hur mötet kommer bli och hur det kommer utvecklas. Det är ju det som är charmen, spänningen och det som driver mig att vilja träffa nya människor. För ibland undrar jag varför jag om och om igen bjuder in folk och är så sjukt privat. Tillslut kommer jag alltid fram till att jag vinner mer än jag förlorar.
Hoppas jag gör det även denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar