Idag träffade jag en man med en för mig skrämmande människosyn.
Han ansåg att alla i Sverige har samma chans att lyckas. Han ansåg att de som inte tar sin chans får skylla sig själva. Han vill inte slösa en enda krona eller en enda minut på att hjälpa dem på något sätt vare sig via skatter eller välgörenhet. Det är läskigt att möta sådana människor. Jag blir nästan mållös. I ett ögonblick stod jag som fastfrusen medans hans argument sjönk in. Sedan sa jag: Jag håller inte med dig och kommer aldrig göra det. Hoppas du får en trevlig dag. Sedan vände jag mig om och gick.
Och tro nu inte att jag inte pratade för min sak. Innan jag insåg att han var en verklighetsfrånvänd ond människa argumenterade jag mot honom. För att alla människor behöver olika stöd för att lyckas. Att alla behöver olika skyddsnät. Att alla visserligen har chans att t ex plugga vidare i dagens Sverige. Men det är en vidöppen klyfta mellan mina chanser och en jämngammal invandrad tjejs chanser. Det är så det är. De som säger annat lever i en falsk verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar