Varje gång en människa träffar en annan människa så händer massor av saker.
Signaler avläses, tankar utbytes och blickar möts. Det som också händer är att personerna rättar sig efter varandra. Beroende på vad den andre utstrålar så speglar sig motparten i glansen och ger en viss reflektion tillbaka. Om jag möter någon som är otydlig och som inte utstrålar så mycket energi blir jag energisk och drivande. Om jag möter någon som är dominant med härskartekniker som främsta vapen blir jag ibland undfallande och trevande. Om jag möter någon som jag tror är helt igenom perfekt blir jag ödmjuk och inlyssnande. Om jag möter någon som är inlyssnande men samtidigt rak och tydlig blir jag sporrad och inspirerad till att utbyta tankar med den personen. Alla reagerar på något liknande sätt i mötet med en annan människa.
Jag är själv ganska lättpåverkad av det här fenomenet. Det går att kalla det social kompetens eller få det till något negativt, det ligger i er egen tolkning. Men en sak skiljer mig från vissa andra stenansikten som anser sig vara helt opåverkade av omgivningen. Jag är alltid trevlig och mitt mål är att bemöta andra med respekt. Detta till skillnad från dem som ena stunden är översittare och nästa stund när scenariot av någon anledning förändrats byter skepnad till en lismande, leende uppenbarelse. Kanske som en följd av att en ny person kommit in i rummet.
Alla anpassar vi oss efter situation. Alla är vi en del av det sociala spelet. Det är en fin gräns mellan att vara kappvändare och att ha social kompetens. Men jag tycker det är ganska lätt att avläsa vem som är vem och jag lovar att jag ska avslöja dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar